Intervju, första jobbnatt och uppsägning under 3 dygn

Nu var det länge sedan vi skrev sist. De sista dagarna har varit minst sagt påfrestande.
Detta inlägg innehåller historien om mina sista dygn.

Förra måndagen började vi vårt arbete här på hostlet. Emmy är allt-i-allo arbetare som håller ordning i köket, sopar innergården osv. Jag har städat rum. Ett inte allt för glamoröst jobb som har tagit kål på mig totalt. Efter ett dagsskift med städning är jag totalt genomsvettig, orklös och uppgiven. Oftast har jag spenderat resterande timmar under dessa dagar i sängen med ryggsmärtor efter all sopning och moppning. Igår tog jag tag i problemet och lyckades byta till att vara ansvarig över tvätten. Nu tvättar jag lakan, handdukar m.m, tre timmar varje dag.

I veckan kom även uppenbarelsen jag (vi) väntat på. Jag fick ett samtal från Waxys, vår favoritbar här i stan. De bad mig komma in på en "trial day", en provdag så att säga. Nervös men lycklig över att äntligen få en chans gick jag dit kl 20:30 som avtalat. Jag mötte upp chefen, en bestämd fröken som såg aningen stressad ut. Efter en rundtur på min var det upp till bevis för mig att visa vad jag går för. Jag fick en timme på mig att springa runt och plocka glas och torka bord. Jobbet i sig är ganska kul faktiskt, men... den där pressen att måste prestera var inte lika kul. Nåväl, efter 1,5 timme ropade hon på mig och sa att jag kunde komma tillbaka på lördag. Ingen information om lön? Ingen information om övriga personalfrågor, men men tänkte jag.
Jag traskade tillbaka på lördagen för min första fulla arbetsdag. När jag anlände sa jag trevligt "Hej hej!" och fick svaret "Hej, du kan bara sätta igång med det samma som du gjorde sist". Jaha, okej okej. Jag satte igång att plocka glas efter glas, torka golv, torka bord och ta emot beställningar på drinkar. Den brasilianska tjejen som jag hade haft min "trial" med verkade ha en dålig dag och valde att inte säga varken hej eller svara på mina frågor. Chefen gav mig order att plocka glas i nåt annat rum som var omöjligt att uppfatta i den högljudda miljön. När jag artigt frågade "Ursäkta men vad sa du?" blev hon irriterad och sprang bort och PEKADE vad hon menade...förlåt. Efter 4 timmar kom chefen och sa att jag kunde ta 30 min rast. Full av frågor försökte jag få fram tex vart jag kunde gå på toaletten, vart jag kunde äta, om jag kunde äta maten från restaurangen m.m. Fick att kallt svar i stil med: "Eh, nej resstaurangen har stängt, jag glömde säga det".
Med tårar i ögonen, öl på hela kläderna och skavsår på båda fötterna traskade jag ut på gatan och panikköpte en pizzaslice för att orka med den långa natten.
Väl tillbaka från rasten 5 min före utsatt tid meddelade jag chefen att jag var tillbaka. Hon valde då att göra någon slags gest med en klapp och en pekning som visade ungefär "sätt igång att plocka fler glas!". Jag gjorde mitt bästa men det var tydligen inte tillräckligt.
Chef nr 2, ytterligade en bestämd fröken i 30 års åldern, kom fram och sa nedlåtande "Sweety... du kan inte komma tillbaka med bara 5 glas? Se på hur många glas Carol (den minst sagt otrevliga tjejen som inte ens sa hej) tar. Jag begär inte att du ska plocka så höga staplar, men jag vet att du kan bättre än såhär?!" Jahaja. Där sprang jag runt och plockade så många glas jag kunde, tappade glas (som tur var i plast) och vågade inte stanna och prata med någon av gästerna på grund av att jag ville prestera bra. Klockan blev 2 och lamporna tändes. Ingen gav mig instruktioner på stängningsrutinerna? Jag torkade bord och plockade glas... Kl 02:40 fick jag gå hem med ett schema för hela denna vecka. Aaaaaaah!? Tårarna rann hela vägen hem och jag ville aldrig mera gå tillbaka.

Dagen efter var det städning på hostlet hela dagen. Värk i hela kroppen, sömnbrist och världens ångest över det nya jobbet i baren. Jag funderade fram och tillbaka hela dagen och kom till sista fram till att jag inte kan jobba där. Jag samlade mod och gick tillbaka dagen efter helt bestämd på att sluta. Ingen av de otrevliga cheferna var där, utan istället fick jag lov att prata med den högsta chefen som jag aldrig tidigare träffat. En trevlig man som tittade på mig med snälla ögon. Det kändes fel att stå och slänga skit på honom, men det var det jag var tvungen att göra. Han bad mig fundera på detta förhastade beslut och bad mig ringa honom dagen efter. Jag tvingade Emmy att ringa dagen efter och gav henne en slant. FRI.

Nu städar jag inte längre rum, har inget jobb men trivs med min tillvaro. Det är viktigare än pengarna :)

Eventuellt drar vi vidare till Sydney om 2 veckor, vi kollar lägenheter för fullt.

Ciaos!
　

Nattklubbshang

Vi ar nu pa stadens basta nattclub.
Ett nytt inlagg med veckans elande kommer imorgon.
Just nu mar vi toppen!
/Hedlunds

En natt pa akutmottagningen

Söndag. Fortsatt mulet och regn.

I Fredags var vi som sagt hemmas hos Nicklas för lite umgänge. När vi skulle hem började det regna. Eftersom det tar oss ca 40 min att gå från Nicklas fanns det bara ett alternativ. Vi liftade. Fjärde bilen stannade och vips så var vi på hemmaplan. Värt!

Gårdagen spenderades inomhus med hårblekning, tvätt, städning, böcker, och mängder med kakor och kaffe.

Det är skollovstider i australien och barnen VALLFÄRDAR till Surfers. Gatorna kryllar av sjutton- och artonåringar som åker hit för att festa loss. Vi tycker det är drygt. Det värsta är att det kommer pågå under tre veckor. Tror mig ha hört att det är 20.000 ungar i veckan som kommer..

Igår var vi trots alla dessa barn ut pa kvallen, vi mötte upp tre svenska grabbar som vi träffade i Byron förra helgen för lite barhäng. På baren träffade vi även på hostelets bartender samt Ben- vaktmästaren och allt-i-allot här på hostlet. Ben är jättebra, han kan nog vara en av världens händigaste män. Vad vi än vill ha hjälp med så kallar man bara på Bennan så kommer han på stört och styr upp det, med hammare, skruvdragare eller mejsel i högsta hugg.

Jag, Jenny och Ben gick tillsammans hem med varsin pizzaslice till hands. Utanför hostlet såg vi sedan en av våra rumskamrater ligga på gräset med ett gäng hotfulla grabbar runt sig. Vi undrade vad som stod på? De spände ögonen på oss och sa åt oss att hålla oss undan. Sen började de slå vår liggade vän, hårt, om och om igen i ansiktet. Ben sa åt dem att sluta och PANG så smällde de till honom i ansiktet också.

Jag och Jenny som försökte få liv i vår rumskamrat var inte riktigt medvetna om att Ben fick

 en smäll, men vi såg sen vad som skett. Ett stort djupt köttsår på insidan av läppen. Som ett stort hål. Blod rinnandes runt hela munnen, på kläder, skor, och marken. Vi konstaterade snabbt att han måste till sjukan, han vägrade. Vi insisterade. Tjugo minuter senare kom vi efter mycker tjat fram till taxikön i stan, minst 20 meter.. Jag sa till taxikarlarna i reflexvästar att vi måste till akuten och vi fick genast första bästa taxi. Tack för det!

Sen blev det i vanlig ordning en enda lång väntan.. Vi satt där hela natten och morgonen med andra skolbarn som varit i slagsmål eller gått in i fläktar.. Jenny sov. Halv åtta åkte jag och Jenny sen hem, med en gammal alkholist till taxichaufför. Ben kom hem vid 10-tiden med sex stygn i munnen. När vi vaknade idag vid 13-tiden var han sen i full gång med att montera ihop ett nytt tennisbord. Han hade inte valt att gå och lägga sig?

Idag när jag vaknade fick jag ett fantastiskt sms från en av danskarna vi nämnt tidigare. Dom är tillbaka i Surfers!!! De ska bara stanna över natten men dom är nu installerade på hostlet och vi ser fram emot en trevlig kväll. Vi var så nedstämda efter att dom åkt i torsdags, när man tänker att man aldrig kommer ses mer.. Tråkigt är det.

Nu ska vi ut och löpa lite i området innan kvällsmaten!

/Emmy

Martin, Richard och Calle som vi traffade i Byron.

Bilder

    "EN SVARTORM ,EN SVARTORM" skrek Emmy.

Ett paket med tva systrar

Här om dagen hörde vi oss för hur det låg till med personal här på hostlet. Om de behöver flera, vad för slags jobb, och vilka tider? Damen som är chef här sa att de eventuellt behövde 1 person. Då, precis i rättan tid, klev vår vän "security-mannen" (som sitter vakt här varje natt) in genom dörren och sa att: "Hey, they´re sisters, they are coming in a package!" och skrattade sedan högt.
Det uppstod en glad diskussion bland personalen och det visade sig att de väntat på dagen då vi skulle komma krypandes och be om jobb, eftersom vi vankat omkring här nu i 4 v... haha. Det kändes lite som att krypa till korset. Så, nu börjar vi arbeta här på hostlet nu på måndag. Samling kl 10 nerre vid receptionen, spännande. Det ska bli skönt att få en funktion, göra någon nytta.

Igår lämnade danskarna oss efter ytterligare 2 trevliga dagar ihop. Vi åkte med deras bil till Tambourine mountains för att gå en promenadslinga uppe bland trätopparna- skywalk även kallat. Efter det körde vi vidare till ett vattenfall (Cedar creek). De tyckte att det var en bra idé att klättra ner längs med fallet för att komma längst ner, där det fanns ett rep man kunde slänga sig i. Enligt oss var det totalt LIVSFARLIGT, (vilket även skyltarna längs med vägen varnade för) men vi tog oss ner levande tack vare grabbarnas hjälpande händer.
Väl nere lekte grabbarna runt och vi fotograferade den vackra vyn. Eventuellt gick vi loss lite för hårt när det gäller fotograferingen, 500 bilder på en dag?!

Regnet har kommit till Guldkusten, aningen deprimerande. Men, idag är det fredag och helg- tack och lov.
Ikväll ska vi ut med Nicklas och hans vänner. Vad som står på schemat är fortfarande ovisst men det står mellan bonfire på stranden, bar, eller clubrunda. Vi får se!

Idag hittade jag quornbiffar med ost och spinatfyllning i affären, YES! Exakt samma som säljs hemma i Sverige, vilken lycka!

Trevlig helg pa er!

/Jenny

Borta bra men hemma bast

Tillbaka hemma i Surfers efter en helt FANTASTISK tripp till Byron bay. Det kan ev ha varit resans bästa helg. Vi träffade så otroligt många trevliga människor och hade mer än gärna stannat om det inte var för dagens jobbintervjuer som väntade. Träffade mestadels danskar där borta i Byron. Vilka livsnjutare, vilket folk!! Köpenhamn nästa mål? Som tur är kommer några av dem till Surfers imorgon, och vi har gladeligen bjudit in dom till vårt hostel. Awsome!

I Lördags tog vi skandinavier i Byron en gemensam tur till Australiens östligaste punkt. (Lighthouse) Utsikten var helt enastående. Otroligt vackert. Vi tänkte stanna för att avnjuta solnedgången men med tanke på kvällens utgång som väntade hade vi inte tid. Kan bli nästa gång om vi (förhoppningsvis) återvänder.

Det var trots fantastiska Byron ändå lite trevligt att återvänta tillbaka till vårt gamla hostel igen, alla välkomnade oss varmt tillbaka förutom de som inte ens märkt att vi varit iväg. "Checka in?! varför ska ni checka in när ni redan är incheckade?!)

Vi valde denna gång att lyxa till det lite med ett åttabädds rum istället för tjugo. När vi kom in såg vi att strippan från gamla rum 25 tänkt samma sak, så nu är vi åter igen sänggrannar jag och hon. Trevligt!

Min intervju idag gick bra, jag ska ev börja provjobba lite på fredag. Träffade en grabb för några veckor sedan vars föräldrar äger ett företag som har hand om båtutflykter. Han sa att de behövde en extra anställd och på den vägen är det..

Nu mina vanner ska jag kolla upp mojligheter for ett second year visa samt mejla Philip pa Kilroy ang var ombokningsbara hemresebiljett. Sen blir det sol, bad och surf med Nicklas.

Kos dere dar hemma!

/ Emmy

Bushwalk med ormar

Hade skrivit ett langt inlagg som skulle publiceras nu, men... uppenbarligen kommer jag inte at det har pa datorn just nu sa det blir istallet en snabb uppdatering av nulaget.
Vi befinner oss just nu i Byron bay over helgen. Forra veckan var lite forvirrande och vi visste inte helt vilken vag vi skulle valja. Vart ska vi jobba? Fira jul? Vart? Sydney? Nyar? Fullbokat? Surfers? Konserten i Brisbane? Byron bay? Melbourne??? Aaaaaaaaaah!
Vi bestamde oss for att ta en liten weekend till allas alskade Byron bay for att fa lite avstand till allt. Har ar det avslappnat och vi stortrivs. Pa sondag bar det av tillbaka till Surfers for lite jobbintervjuer.

Igar var vi pa utflykt till hippistaden Nimbin. Vi stannade efter vagen vid ett vattenfall och lite olika trad som var sevarda. Guiden, utrustad med en golfklubba som vapen, berattade att 6 av Australiens 8 giftigaste ormar fanns i skogen som vi blev tvunga att vandra igenom. Tryggt. Vi sag en orm och en GIGANTISK guana, ca 2 meter stor! Val framme i Nimbin blev vi erbjudna ett antar cookis, mushroom och annat mumsigt. Vi tackade vanligt nej. Nimbin var intressant men en dag ar nog for oss.

Ikvall blir det Byron by night med nagra skandinaver vi traffat har pa hostlet.
Bilder kommer inom kort!

/ Jenny

Emmy, Charles och Jere på stranden.

Kafferast i Southport med svenska Kajsa.

Karl- Erik Svensson

Hahaha. Fick just detta brev i maillådan. Är detta nåt slagt skämt?
Minns ni mannen från vår första flygresa. Han har mailat oss samt bifogat 4 bilder. En bild på oss som han tog på planet, en bild på utsikten från hans hotel, en bild på twin towers i Kuala Lumpur samt en sista bild på han själv med sina 4 vänner? Creepy.

"Jenny & Emma!
Tack för trevligt sällskap.
Hur har ni haft det de gångna veckorna i Au? Ni har naturligtvis sett er
omkring, rest och berikats. Skriv och berätta.
Har ni fått något intressant engagemang?
Gabriel och jag hade en intressant vecka i Kuala Lumpur. Vi åker
troligen snart tillbaka för fortsatta samtal om ett hotellprojekt.
Bifogar foto av två rara Gagneftöser, ett foto taget från mitt hotellrum
( Hotel Times Square i centrala Kl) samt ett mästarfoto jag tog av
världens näst högsta byggnad, Petronas Twin Tower och ett foto från våra
förhandlingar i KL, så ni kommer ihåg oss.
Lev väl!
önskar er Karl-Erik"

Energisugande iglar

Söndag!

Idag har vi återigen legat på stranden och bättrat på brännan. Vi vaknade tidigt eftersom vi trots att det var lördag igår stannade hemma och kollade på Heja Björn, skönt.

Våra rumskompisar däremot, intog första vinglaset klockan 07.30 på morgonen igår och luktade sedan gamla alkoholister resten av dagen. Alkohol i all ära, men under inga omständigtheter på dagtid! Vi försöker varje dag att leda in dom på rätt spår både vad det gäller hygien, alkoholkonsumtion, droger, stölder samt hyffs och fason -lönlöst. Jenny hade igår lektion i att tvätta händerna efter toalettbesök, men dom finner ingen anledning till att genomföra denna "onödiga" ritual. Okej. Vi är inga morsor så visst.

I förrgår tog vi oss en tur till Coolangatta, ett litet ställe en dryg timme härifrån. Uppe från en utkiksplats såg vi åter igen valar och vi unnade oss thaimat till lunch.Trevlig att se något nytt och att äta kyckling.

Jag och Jenny är fortfarande sams och eninga om det mesta. Det enda som orsakar heta diskussioner är ämnet "iglar" som jag kallar dom. Människor som reser ensamma och suger sig fast vid andra människor och suktar efter sällskap. Får man en gång en på sig kan det ibland vara svårt att bli av med. Jag är av åsikten att reser man själv-fine-då får man klara sig själv också. Jenny däremot tar gärna hand om dessa människor och sätter oss i situationer då jag mer känner mig som en reseledare än som en fri människa. SJÄLVKLART är det trevligt att träffa nya människor och vi är alltid i sällskap med andra, men just dessa människor som inte är självgående och ibland äldre än min egen far. Jag förstår inte vad hon får ut av det?
Nog om detta.

Igår frågade Nicklas om vi ville haka på till Brisbane i december och gå på U2 och Jay Z konsert. Han hade plats i bilen och två biljetter över. Eftersom vi har så mycket pengar över (not!) så var det inget snack om saken! SJÄLVKLART! Även Joe Labero kommer till stan om några veckor. Vår vän bartendern på hostelt ska kolla upp detta och eventuellt ta oss med.

Nu ska jag ta mig en joggingtur i eftermiddagsolen. Hoppas allt är bra med er där hemma!

/ Emmy

Örincident på nattklubb- igen

Det är inte alltid så lätt att uppdatera bloggen. De sista dygnen har vi mest fyllt med strandhäng, promenader och umgänge med rumskamraterna. Det blir lite tråkigt att läsa om det samma i varje inlägg, så vi lämnar det oskrivet.

Angående vår jobbsituation ligger vi lite lågt ett tag till. Några CVn är utlämnade och vi avvaktar i lugnan ro. Jag gillar dessa lata dagar medans Emmy vill aktivera sig VARJE dag. Vad hände med semester?

Igår var vi ut på vårt nya favoritställe Vanity. Eftersom ljudnivån är extremt hög där inne skulle vi i vanlig ordning stoppa in ett stycke papper i öronen. Emmy tipsade om att blöta papperet lite och på så vis få ett lite mer kompakt skydd. Jag blötte den lilla tussen, stoppade in den i örat och vips så åkte den in så långt att jag inte fick ut den igen. Tussen satt fast i örat och någon pincett fanns inte att tillgå någonstans. Hela damtoaletten engagerades i detta och tillslut fick Emmy ut tussen med hjälp av en hårnål böjd ut och in. Denna incident kan kopplas ihop med en liknande händelse på Gutekällaren i Visby 2007. Haha.

Emmy får gitarrlektioner av Jere (den finska killen) och hela rummet tvingas höra introt till Wonderall allt för många gåner. Puh.

Tyvärr lämnar fransmannen hostlet imorgon- orörd.

På återseende!

/Jenny


　

Ur bildarkivet



Jenny på stranden med fransmannen skymtandes i bakgrunden.



Kvällshäng på hostlet med våra rumskamrater.

Emmy på stranden idag.