Bara festen kvar!

Nu har nedräkningen börjat på riktigt då det återstår bara två veckor. Vi är inte helt redo att lämna landet down under än, schemat för de sista veckorna är fullspäckade med planer. Vi har massa uteställen kvar att testa så de sista veckorna blir som en enda stor fest.

Det har varit dåligt med bloggande sista veckorna. Det blir lite så då vi bosatt oss här och inte är på resande fot längre. Resan har blivit till ett vardagsliv.

I fredags slutade jag mitt jobb, halleluja. Jag går nu under benämningen arbetslös.
(arbetslösa Jonny- eftersom en frisör klippt av mig håret allt för kort så jag nu liknar på en pojk) Själv väljer jag att kalla mig arbetsledig. Jag spenderar numera dagarna med att dricka kaffe, shoppa och insupa den sista tiden av detta fantastiska land. Emmy jobbar på för fullt och trivs som fisken i vattnet på hennes jobb.
Igår tog jag en promenad dit för att luncha med Lucy som bor i rummet bredvid. Det är en fantastisk känsla att få vara kund efter att ha jobbat på café.

På fredag startar påskledigheten här och alla är lediga t o m torsdag nästa vecka. Eventuellt ska vi här i huset ta en tur till Gramphians som är en stor nationalpark med fantastisk natur.

I morse vaknade jag upp med hela knäet fullt med bett. Baggarna är alltså tillbaka, efter att antagligen aldrig ens varit borta. På grund av kylan som svept in här har jag de senaste veckorna sovit med sockor, leggings och tjock tröja och därmed har de inte kunnat bita mig. Sedan en vecka tillbaka har vi fått ett element och jag behöver inte sova påpyltad längre. Äntligen tänkte nog baggarna som nu kan överleva på mitt blod igen. Så, nu blir det samma procedur igen. Allt ska tvättas, tumlas och placeras i svarta sopsäckar i solen.

Nedan följer några bilder från de senaste dagarna.

Ciao! /Jenny

Melbourne

Sköldpadda i botaniska trädgården

Mysig gränd i city

Stora träd i botaniska trädgården

Möttes av denna lilla rackare en morgon när jag skulle koka vatten

Bambubambubambu.

Inflammation och söndags sessions

Resan lider mot sitt slut. Det återstår ganska exakt 1 månad och vi känner oss inte helt redo att åka hem än. Melbourne är en fantastisk stad och det finns så otroligt mycket att utforska och göra. De sista veckorna är fulllspäckade!

I helgen var vi på shopping, inhandlade lite varma tröjor eftersom det blivit höst nu. Emmy övervägde att köpa vantar efftersom hon har dålig blodcirkulation i händerna men det blev inga vantar denna gång.

Lördagen bjöd på utgång och så även söndagen. Söndags-session är stort här i landet down under. Tjejerna i lägenheten bredvid tog med oss till deras favorit söndagsställe- Geebung. Eftersom tjejerna pratat om detta uteställe konstant hade vi extremt höga förväntningar. Från och med nu kommer vi vara där alla resterande söndagar. Spikat.
När vi kom hem igår hade vi ett hål i playwoodskivan som finns bakom vårt fönster. (Vi har alltså ett igenspikat fönster i vårt rum som leder in till ett annat rum bakom) Det visade sig att grannarna låst sig ute och deras enda alternativ att ta sig in var att gå genom träskivan mellan våra rum. Så, de skar ut ett hål som de sedan hoppade in genom. Hålet är idag lagat, haha.

I veckan fick Emmy ett helt vanligt sår i nagelbandet. Dagarna gick och det gjorde mer och mer ont. Det blev rött, svullet och inflammerat. Vi tvättade lite med alsolsprit och klämde ut varet som fanns. Det går nog över- tänkte vi.
Men så i torsdags natt vaknade Emmy upp kl 04.30 med en HEMSK smärta i fingret. Det dunkade och fingret såg ut som ett svullet russion, eftersom hon sovit med spritomslag. Jag försökte rädda situationen genom att sticka hål, det hjälpte inte. Så, efter mycket vel hit och dit blev det taxi in till akuten kl 04.30. 
Två bedövningssprutor, skalpellsnitt och antibiotika i en vecka. Puh. Mycket styr för vad som först bara var en nagelbandssår. Emmy mår bra nu.

Jag har idag bara 9 arbetsdagar kvar. Nedräkningen har börjat.

Jiiippiiiiii.

/Jenny

Uppsägning

God Morgon!

I måndags sa vi upp oss. Jag ljög och sa att jag fått ett annat jobberbjudande med chans till fler timmar och bättre betalt, att jag helt enkelt inte hade råd till att stanna då min halvtidstjänst inte var tillräcklig. Min chef var mycket förstående och sa att han förstod det gott och väl. Jag kände att jag gjorde bäst i att dra en lögn eftersom jag vid intervjun innan jag fick jobbet sa att jag skulle stanna till Oktober.
Efter att ha genomlidit detta samtal åkte jag sen och belönade mig med en tröja jag spanat in, värt.

Igår kallade min chef in mig på kontoret och försökte finna en lösning för att få ha mig kvar, han erbjöd mig mer timmar m.m. Senare kom även hans fru, min andra chef, och frågade mig ett otal frågor om mitt nya jobb och hur många timmar jag blivit erbjuden och hur många jag vill ha och så vidare.
Jobbig situation, jag får improviserat stå och ljuga och ljuga och åter ljuga om mitt påhittade andra jobb. Suck.
JAG SKA ÅKA HEM LÅT MIG VARA.

Min näsa är nu längre än Pinocchios.

I söndags hjälpte jag och Allan vår vän John att ta hand om en bröllopsmottagning på hans bar. Han är manager där och var i behov av personal, så vi gjorde ett inhopp.Det var ett lesbiskt bröllop och en intressant kväll. Vi serverade välkomsdrinkar och tilltugg. I övrigt bjöd helgen på utgång, shopping och filmkväll.

/ Emmy

Sängbaggar och helgutflykter

Längesedan, nu igen.

Sista veckorna har varit fullspäckade med aktiviteter. Vi jobbar som vanigt mån- fre och har helgerna fria.

Vi har börjat umgås en hel del med Emmys kollega Elin (även kallad Allan med engelskt uttal) Trevligt!
Varje torsdag försöker vi hitta på något för att få veckorna att gå lite fortare- torsdagsklubben som vi kallar´t.
Senaste torsdagen gick vi på fika och biobesök. Det var premiär för biografen och vi var rädda att det var utsålt. Väl på plats var vi ensamma i hela biosalen. Komiskt.
Torsdagen innan det åkte vi upp i Eureka tower, högsta byggnaden här i stan med fin utsikt. Vi följer Emmys "att göra-lista".

Förra helgen var det kanonväder så det blev stranden både lördag och söndag. Skönt att steka på sig lite. Vi tog tåget bort till en fin strand i Chelsea, kul att se någon annan strand än vår egen St Kilda strand.

Ja och angående mina "utslag" så har vi nu facit i hand;
En morgon såg jag en liten bagge som kröp omkring i min säng. Jag sa något i stil med "Kolla Emmy! Är det här en bedbug eller? HA-HA!" Efter att vi tagit oss en närmare titt på krypet konstaterade vi att det faktiskt var det. Tanken på att det kanske är bedbugs har alltid funnits där, men förnekats in i det sista? Efter att vi fick syn på den första såg vi bara fler och fler i min säng...
Dagen efter fick vi plocka ut alla våra behörigheter ur rummet för att sedan få hela rummet sprutat med gift. Alla kläder fick lov att tvättas och tumlas varmt för att få död på liven. Efter denna hysteriska dag kröp vi lättade ner i de rena sängarna i det rena rummet (trodde vi?!)
Dagen efter vaknade jag upp med tre levande baggar fyllda med mitt eget blod. Panik! Halsen och armarna fulla med bett, kliandes. Efter en nogrannare granskning av våra sängar visade det sig att hela trästommen är FULL med bedbugs-boenden. Massa ägg och massa både levande och döda baggar, i bådas sängar, VIDRIGT. Jag har klagat på myggbett ända sedan vi flyttade hit till Melbourne, myggbett som inte varit myggbett. Vi har bott med bedbugs i över två månadeder. Emmy har klarat sig utan bett, men mig har de smaskat på varje natt.
Nästa steg blev en slags "het-behandling" av vårt rum som pågick i 12 timmar. Nu har vi flyttat tillbak
a in i rummet och jag är aningen nojjig för alla små kryp jag ser i min säng...Förhoppningsvis (peppar peppar) närmar vi oss nu slutet på detta trauma.

Helgen som var åkte vi tillsammans med hela vårat kollektiv ner till Great ocean road. En helgutflykt lördag-söndag. Vi hyrde 4 stora bilar och stugor som vi bodde i. Vädret var perfekt och vi hade en fantastisk helg! Nog hade vi hört att Great ocean road skulle vara fint, men aldrig kunde vi tro att det var SÅ fint? Overkligt.

Jag har haft ett prat med min chef angående hans fru- att jag inte tål henne. Jag var fast bestämd på att jag skulla sluta. Han övertalade mig att stanna och sa att han skulle prata med sin fru. Om det blir nåt bättre tvekar jag på, men vi får väl se..

Emmy får gitarrkurs av John som bor i rummet bredvid. Det går framåt.

Hoppas ni mår bra där hemma! Vi ses snart!

/Jenny

Skydeck och brännskador

Soool, värme och en fantastisk strand dag.
Jag har bränt mig, och så även Elin och Jenny. Vi tänkte att det var lika bra att
"bränna på" när tillfälle väl gavs.
Efter stranden köpte vi sushi och satte oss i parken. Magiskt gott.

Nu på kvällen tog vi  oss en tur in till city och åkte upp i Melbournes högsta byggnad, Eureka skydeck, där vi sen avnjöt solnedgången och en fika. Väldigt vacker utsikt.

Igår träffade vi en stockholmare på vår krogrunda, alltid lika fascinerande.

Han -"Siljan, ee vadå menar du Silja Line då eller?"

Vi    -"Nej, Sveriges sjätte största sjö du vet?"

Han -"Aha, a nej asså jag e inte så bra på geografi, jag tycker inte Sveriges geografi e så viktigt liksom"

Vi   -"Nehej, nej nej okej"

Så fantastikt roligt.

God natt.

/Emmy

Helgutflykter och köld

Nu var det ett tag sedan vi skrev, igen. Veckorna susar förbi och vi hinner knappt andas.

Förra helgen hyrde vi bil tillsammans med vår rumskamrat Nat och våra engelska tjejkompisar i lägenheten bredvid. Vi åkte till ett område som heter Yarra Valley- vinodlingarnas mecka. Någon grundlig genomgång om hur vin tillbereds blev det tyvärr inte men vi deltog i en fantastisk vinprovning. Landskapet var idylliskt och det var svårt att tro att vi bara befann en timme bort från Melbourne? Emmy gav sig på rollen som chaufför några mil, vänstertrafik- trafikfara.

Barnen i baksätet; Lucy, Kat och Nat.

Picknick

Kat, Emmy och Lucy på en av vingårdarna.

Vi besökte även en djurpark (Healesville Sanctuary) som tar hand om övergivna djur, många djur från bränderna 2009 bor nu där. Vi såg koalor, kängurur, strutsar, dingos, och gick också på en...hm... fågelshow. Ingen av oss är särskilt intresserad i fåglar, men eftersom damen i entrén rekommenderade showen STARKT beslöt vi oss för att ge den en chans. Speciellt.

Obegripligt söt!

Kylan har nu kommit hit på riktigt. Jag har besökt röda korset och inhandlat mig en hoodie, en ulltröja, en enorm stickad sjal samt värmeljus. Igår var det 15 grader, låter inte så väldigt kallt kanske? Men om det blåser satan och man inte har kläder är det inte roligt. Vi sover med leggings, strumpor och gärna 3 tröjor. Brr.
Idag är det föresten 25 grader och sol? Vi kom precis hem från stranden och är i fart med att göra oss klara inför kvällen- husfest och utgång.

Jag har fått nåt slags eksem/bett/hudförändringar. Röda prickar som kliar. Misstänker djur i sängen men är inte säker. Inbillar mig att de ska försvinna snart.

Med risk för att tråka ut er läsare måste jag även nämna senaste lönekuvertet; JENIE.
När man trodde att alla försök att skriva rätt var uppnådda kom det ännu ett nytt? Haha. Igår gjorde jag ett försök till löneprat med chefen. Fick ett stort smin tillbaka och svaret att han ska höja den nästa vecka. Han kunde inte säga med hur mycket, det skulle visst bli en översakning? Intressant.
Några besparingar göra vi inte, utan lever istället upp lönen för att få ut mesta möjligt av våra sista veckor.

Imorgon blir det utflykt med grabbarna vi bor med. Destinatinen är ännu obestämd, vi får se.

/Jenny

Vardagsliv.

Helgen har passerat, ännu en gång.
I fredags hade vi skönt hushäng följt av utgång vårt favoritställe Vineyard här i St Kilda.

I lördags var jag, Jenny och min kollega Elin ut på shopping. Vi har tagit för vana att alltid gå ut på lördagsshopping efter fredagens löneutdelning. Jag köpte i vanlig ordning ett par nya shorts.

På kvällen valde vi tjejer att ge oss ut i city. Slutade upp på ett underbart ställe som heter CQ. Det kryllade av AFL spelare, (australiensisk fotboll), det var fantastiskt. Även Jennys gamla flamma från Airlie beach fanns på plats.
Vi ska tillbaka på lördag och då förhoppningsvis med ett par nyinförskaffade klackar på fötterna.

I söndags hade vi allmänt hushäng följt av gemensam promenad i blåsväder.

Idag har jag jobbat samt varit in till stan på ärenden. Idag flyttade även min kollega Elin in i dörren bredvid. Trevligt! Nu kan vi diskutera vårt jobb ännu oftare.

Imorgon fyller vår vän Katie år, så vi ska ut på en matbit med tjejerna.

Annars? Råttan är död.

Det var allt för denna gång.

/Emmy



Min arbetsplats, cafe commodity.





Söndagspromenad




Shoppingfika



Kärt barn har många namn (??)

Fredag, bästa dagen på veckan. Nu är vi lediga i två dagar och behöver inte gå till sängs tidigt ikväll. Underbart.

Fredag innebär även löneutdelning för alla oss svartjobbare. Nytt lönekuvert med ännu ett nytt namn! (???) Den här veckan heter jag Jannie. Så, för att summera det hela;

1. Jane.
2. Janne.
3. Jane.
4. Jannie
5. ???

Det är fantastiskt.

Jag har haft en tuff vecka med min kära kollega Laura. Chefens fru som jag ordagrant hatar, hon hatar mig med trots att jag gjort allt som står i min makt.
Igår bad hon en annan kollega (Ania från Polen som började efter mig!) att säga åt mig att jag hade på för mycket smör på bacon smörgåsarna? Iställt för att säga det själv när hon bara stod en halv meter ifrån? Jag hade inte ens på mycket smör? 
Efter det gick hela dagen käpprätt åt neråt. Jag tappade bl a 2 glas, varav Laura utbringade en djup suck med tillhörande gester istället för att kanske säga nåt vänligt i stil med "det gör inget, det är lugnt".
Sista timmen brast det för na´ då hon plötsligt SKREK till mig:
-"CAN YOU CLEAN UP AFTER YOURSELF, FOR GOD SAKE!!!"
(på knackig engelska med inslag av Libanesiska)

Nästa gång kommer jag kasta sallad på hennes blekta hår som hon får rullat hon frisören varje lördag. Mohaha.

Nu står i vi valet och kvalet mellan en drink eller stanna hemma i sängen med doritos i famnen. Det lutar åt drinken eftersom vi haft en vit vecka.

Sista veckan har varit het. En luftfuktighet på 90% och växlande molnighet. Huvva.

På återseende!

/Jane

Pics

John, Natte och Stevie

Lucy och Nathaniel, ev kollektivets nya par?

Parkhäng i St Kilda

Shopping i city där vi även mötte upp Maria

Vi kallade honom Jeffery

Jenny och Dave

Kvällsmat, potatissnurror?

Festival, ord-nonsens, och kattsällskap.

Måndag idag igen men vi har haft en fantastisk helg.
Myskväll i fredags, shopping, husfest och utgång i lördags, och igår var det St Kilda festival här i området där vi bor. Tusentals människor, musik, alkohol, karuseller, och strålande solsken.
Intensivt. Men vi har haft det riktigt roligt.

I Lördags natt kl fyra när jag kom hemgåendes såg jag vår sambo John och Jenny, (som för övrigt sa att de gick hem drygt en timme tidigare?!). Bakom sig hade de en katt som de envist lockade med sig, och tillslut fick in i huset, och upp i Nathaniels säng. Där lade den sig nöjd till rätta efter att ha blivit matad med både tonfisk och mjölk. Eftersom Stevie som också bor i rummet försökte förklara att han är allergisk så fick katten till sist lov att flyttas in i vårt rum, där den sov kvar hela natten. Det var underbart att vakna upp med honom hos oss. Är det något vi verkligen saknar så är det en huskatt.

Jobbet går bra men det är fortfarande mycket nytt att lära. Alla dessa ord.
Roti, Arachini, Zatar, Fritter, Spenakopita, Tart, Dim Sim, och för att inte tala om Babychino, som är en slags barnkaffe bestående av enbart skummad mjöölk och lite kakao? Annanas på hamburgarna och rödbetor på allt..Och något som heter Gravy, en form av brun sky de vill ha på sina pommes? Nog är det en ny matkultur man hamnat i allt?

Råttan har ätit av sitt gift, men den verkar fortfarande inte dött ännu, då den i natt bitit massa småhål på jennys arbetsshorts. Haha. Men jag jobbar på det!

/Emmy

Ny lön, nytt namn

Ja då var det dags för en andra utbetalning i fredags. Denna gång fick jag ett kuvert märkt "JANNE". Intressant. Antar att det är en slags felstavning av Jane som det egentligen skulle stå.
Jag lyssnar numera till namnet "Jane" på jobbet och njuter i smyg av att det inte är mitt riktiga namn. Det känns lite som en vinst för mig eftersom jag avskyr stället så mycket.






Jenny, Jane, Janne, vad blir det här näst?

Söndag i St. Kilda.



Översvämningar, cykloner, och skogsbränder

Måndag och ny arbetsvecka.
Jobbet går bättre och bättre, jag gillar inte direkt att vara tillbaka i arbetslivet men dagarna passerar så att säga.

Ofta blir jag utsänd på små "uppdrag" av min chef Nick. Jag får gå upp på olika våningar till olika kontor och leverera alternativt hämta saker. Ibland får jag gå och handla och ibland springa iväg med en matlåda till någon kontorsnisse? Jag älskar det, att få lämna det hektiska cafet och få lite andrum.
Många gånger får jag också gå in i stora, stora mötesrum där föredrag pågår. "Knack knack, em, jaha hej allihopa. Förlåt att jag stör, här kommer jag med en hög take away kaffe, om jag är i rätt rum och på rätt våning?"..

Ja, det man inte dör av gör en starkare eller?

I torsdags var vi ut på ladies night på vårt gamla hostel, samt vidare där efter till vårt favoritställe Vineyard. Riktig trevlig kväll, med uppmötande av våg gamla vän Kajsa från Surfers. Jenny klarade även av att gå upp 5.30 dagen efter utan försovningar.

Även i fredags tänkte vi gå ut. Så vi tog en timmes nap och gjorde oss sen i ordning. Men sen kom det ett kraftigt regnoväder så det blev myskväll inne i stället. Och med kraftigt regn så menar jag verkligen det. Det var översvämmningsvarningar på radion och det såg ut som att någon tömde hinkar från himlen.Eftersom vi beslöt oss för att stanna hemma så tog jag paraplyt till hands för att gå över vägen och köpa chockladkakor. Sabbköpet var totalt översvämmat och jag fick vada in och köpa min chocklad. Vad sker med vädret här nere?!

Igår var det iskallt och vi sov med sockor, legging och koftor på oss. Idag skiner solen och det är varmt och behagliget?

Annars? Råttan väcker mig fortfarande på nätterna. Idag var vår hyresvärd här så jag tog ett snack med honom. Han skulle genast köpa råttgift så vi kan ta dö på henne, som han sa. Äntligen!

Nu blir det kaffe och senare är vi bjudna över på sushikväll hos tjejerna i huset mittemot.

/ Emmy



Första lönen till Jane

Vi är igång med att jobba för fullt. Inte särskilt kul men man jobbar inte för att det är kul har jag fått berättat. Så sant så sant.
Jag trivs inte alls på mitt jobb och kollar efter andra jobb för fullt eftersom de flesta av mina kollegor är extremt otrevliga, och de resterande är 60+ och vi har ingenting gemensamt. Igår fick jag reda på att vi inte ens har lättmjölk i kaffen? Ca 80% av alla kunder beställer "slim" kaffe, och då ljuger vi tydligen och låtsas som att vi gör en "slim" kaffe? Seriöst?
Vi använder oss även av motsvarigheten till euroshoppers diskmedel, olivolja m.m...
I fredags var det äntligen dags att få vår första lön- som vi båda fick utdelade i kuvert. På mitt kuvert stod det Jane. De tror uppenbarligen att jag heter det. Det bekommer mig inte direkt vad de tror att jag heter, jag hoppas på att kunna sluta snarast. Jane?`

Jane? Man tackar man tackar.

I natt natt har vi haft en hemsk natt fylld med oljud. Emmy har haft det värst med tanke på mina snarkningar som jag själv inte märker av. Hon somnade kl 5 i morse när det var dags för mig att stiga upp och traska iväg till arbetet.
Dörrar har öppnats och stängts hej vilt plus att vårt så kallade husdjur har härjat runt för fullt. I natt fick jag höra ljudet som Emmy pratat om och jag inte helt trodde på. Det är verkligen något bakom garderoben (ja det finns ett litet litet hål in i väggen där...) som leker med våra sladdar som ligger längs med hela väggen? Vi vet inte vad det är, men det är ett djur, antaglien en råtta. Inte en mus, utan en råtta. Inte kul.

Värmen har slagit till här nere. I måndags var det över 40 grader. Jag stod vid toastmaskinen hela dagen och var sjöblöt när dagen var slut. Kändes som att leva i en bastu. Det blev en lång kall dusch efter den arbetsdagen. Nu är luften lite friskare och mer behaglig, tack för det.

På tal om väder har ni kanske hört talas om cyklonen som är på väg. Alla pratar om det och det är ett enda stort evakueringskaos där uppe. Alla flyg är fullbokade och backpackers kommer inte där ifrån. Vi får hoppas att det inte blir lika illa som de frukar, följer med på direktsändningen på tvn.

Här kommer en bild från Australian day. Massa folk firade för fullt och vädret kunde inte varit bättre!

Australian day, parkfest.

                          /Jenny

Vegemite

Första dagen på mitt nya jobb. Skulle göra en sk "vegemite toast". Mycket simpelt. Vegemite = australiensiskt brunt illaluktande pålägg. Har inte smakat.
Bredde på en rejäl mängd, varför snåla. Min chef kom och bad mig att ehm, ta bort lite. Lade sen upp smörgåsen på fel sätt på tallriken, han fick ändra och sen försöka skrapa bort lite mer vegemite.
Gick sen ut till bord tio för att servera en herre hans smörgås. Hela sällskapet på sex kontorsklädda människor såg livrädda ut för mackan, och ingen ville säga att det var deras. Tillslut sa en man att han för visso beställt en vegemite toast men att han inte kunde äta den jag kom med, för det var för mycket vegemite på?  (hade skrapat bort allt mer eller mindre?!)

"-That's how we do them here!" sa jag då världsvant. (Bara ta din macka och ge mig inte problem min första dag)
"-Noo, no it's definitely not. And if that's the case I would like a new one, with lesser on it please." sa han.

Fick krypa tillbaka in med svansen mellan benen. Och nej. Det är inte så vi gör våra mackor på mitt cafe. På toastbrödet ska man endast använda knappt ett kryddmått vegemite och sprida ut på brödskivan.

Hur ska jag veta när ingen berättar?
Min chef mer eller mindre väntade på mig att komma tillbaka med mackfanskapet och kunde tack och lov le åt situationen.

/ Emmy




ELLER??!



Nya husdjur

Igår natt kl 01 vaknade jag av ett högt prassel bakom garderoben, samt ett slående TV-antennkabel-ljud mot vårt trägolv. Gick upp och genomsökte rummet och resten av huset med min ficklampa. Ljudet försvann. Inget där. Gick till sängs igen.
Tio minuter senare när jag var påväg in i min sömn igen hörde jag det igen.
Så fort jag röde mig i min gnisslande säng så försvann det.
Efter fjärde upprepningen av detta återkommande ljud klickade jag.
Flög upp och drog ut garderobfan, TV bänk och alla kablarna. Fast besluten om att ifångata det härjande odjuret. Inget där. Fann däremot ett hål i väggen, i hörnet, med vår antennkabel precis utanför.
Slutsats.
Möss, råttor, eller andra australiensiska djur i vårt rum alltså. Urg.

Igår var det Australiens nationaldag. Alla var lediga, och samlades självklart för en typisk australiensisk barbeque runt om i stan, gärna med flaggan knuten runt halsen.
Nere vid havet var det utomhus DJ med tillhörande fest i parken.
Härliga tider.


/ Emmy

Trampad på men äntligen i arbetslivet

Idag hade jag min första riktiga arbetsdag. Den kan liknas med första praktiken som 13 åring när man mest var i vägen för allt och alla. Jag hade min på Åhléns restaurang i Falun och det var pest.

Men nu får jag äntligen får arbeta, äntligen tjäna pengar och äntligen vara en del av sallhället. Ja även om jag inte är det på papperen så att säga... Så, det är bara att bita ihop tills jag hittar någonting annat.

"Hä ä bara å mööl på."- som pappa brukar säga.

Emmy är på shopping idag. Jag hoppas att hon kommer hem med en massa brukbara kläder!

Ikväll ska vi ut och äta på en vegetarisk restaurang som vi hört massa gott om. Mimi och Maria, de svenska tjejerna som vi rest lite ihop med ska åka vidare till farmjobb imorgon Vi ska ha en liten avskedsceremoni.

På onsdag är det Australian day, nationaldagen. Den kommer inte gå upp emot 17 maj i Norge, men vi ska nog få till en fest.

/Jenny

Fyra varianter av curry, ris och turkiskt bröd. Mmm

Rövarfest och sorgedag

Igår hade vi tydligen gårdsfest. Det hela startade med att vi i kollektivet skulle grilla lite och slutade upp med en pangfest utan dess like. En spontan och otroligt trevlig tillställning.

Grillning med kollektivet.

Våra nya roomies; Stevie, John och Nat. De är från irland och pratat en obegriplkig dialekt.

Idag när vi skulle ut på promenad hittade vi pungdjuret (vårat "husdjur" som vi tidigare nämnt) död utanför vår gård! Vi trodde först att den låg och tog igen sig lite med en liten tupplur men efter närmare beskådning visade det sig att den var stendöd. Den såg så harmonisk och levande ut, men ändå död? Hemskt!

Här hittade vi den, livlös.

Melbourne

Albert Park med tillhörande sjö

St Kilda Beach, inte allt för exotisk och charmig, men ändå en beach.

 Solnedgång

Melbourne

Blågul fest och tennis i luften.

Sitter i min alldeles egna älskade säng, nyss hemkommen från stranden och ett tappert försök till shopping. Klädkrisen är är inte rolig längre. Vi spyr snart på det knapra utbud som vi har tillgång till. Något måste ske.

Igår var vi på svensk tennisfest på hotellet nere på gatan. Det var en riktigt, riktigt trevlig kväll med blå-gult tema på såväl kläder, musik och inredning kvällen till ära. ABBA, oväntade återseenden, gratis drinkar, och festens läge på takterrasen, med tillhörande solnedgång, bidrog till att göra det till en riktigt toppenkväll. Vi blev väldigt patriotiska.

Vi trivs som sagt ypperligt här i vårt nya hus, och våra rumskamrater i kollektivet är hur roliga och trevliga som helst. Tre grabbar från Irland och England, samt en Irlänsk tjej. Vi har en slags innergård gemensamt med tre andra kollektiv hushåll och även där bor trevligt folk. Ikväll ska vi gå ner till stranden och ha gemensam barbequefest.

Området nere vid vattnet är mysigt och det finns en lång pir att flanera på. Längst ut finns ett pingvinområdet där man vid solnedgången kan se små dvärgpingviner komma upp ur vattnet om man har tur. Lyckades se en här om dagen men hade tyvär inte kameran med mig.

Vår jobbsituation? Vi jobbar på det, vi har båda haft provdagar och Jenny är välkommen tillbaka till sitt ställe på måndag. (Ett libanesiskt smörgåscafe där hon jobbar lågavlönat och svart, haha) Även jag har blivit erbjuden svartjobb på ett cafe här i området. Inte läge att vara kräsen.
Det är mycket kvar vi vill göra, och det är dyrt. Tex cage diving med vithajar som vi för allt i världen tänker unna oss, kommer gå lös på en härlig summa av minst 5500 sek. Puh. Så det är dags att masa sig ut i arbetslivet.

Det är varmt och skönt ute nu. Inget regn i sikte för stunden.
Hoppas det förblir så.

Som ni vet så är det tennis veckor här nere nu. Hela staden andas tennis. Vi hade tänkt gå med våra grannar idag och kolla när Söderling spelade, men insåg sen att vi missat honom pga av vår sovmorgon. Har vi ork kan det bli morgondagens aktivitet. Trots brist på tennisintresse så känns det som att vi bara måste när vi är på plats?

Nu ska jag slänga mig in i duschen och göra mig startklar för kvällens partaj.

/ Emmy

Hem ljuva hem

Den rosa lilla pallen på vårt rum.

Lampan gjord av pappmuggar med den sk "sky-lighten" i bakgrunden. Ett hål i taket varav vi får in lite dagsljus i rummet. Rakt ovanför Jennys säng.

Här bor vi.

Pungdjursincident och rokokomöbler

Då har vi installerat oss i vårt nya rum. Vi trivs som fiskarna (hajarna!) i vattnet. Rummet har vita väggar, högt till tak, ett fantastiskt trägolv som någon människa någon gång har valt att måla ljusblått, en antik garderob från tidigt 1800- tal, en pall/puff klädd med rosa fejkskinn, en stor kista som bord samt fantastiska vita spetsgardiner OCH en taklapma gjord av vita plastmuggar! (!???) Otroligt charmigt! Bilder kommer inom kort.

Vi kom precis hem efter ett glas nere på gatan och skulle bara gå in på bakgården för att hämta in tvätten då vi fick syn på ett stort djur. Vi flög tillbaka in i köket och smällde igen dörren i ren chock. Djuren här i Australien är något som skrämmer oss eftersom att minsta lilla kryp kan vara dödligt. Det visade sig med en närmare titt med Emmys "mobilkameralampa" att det var ett slags pungdjur som satt och åt av våra sopor. Den liknade en grävling blandat med en jätte-ekorre med en gigantisk svams och stora ögon. Under vår vistelse här har vi hört diverse historier om olika djur bland annat om ett slags pungdjur som sitter i träden och kastar ner saker, livsfarlig. Det enda man kan göra är att smörja in halsen med vegemite då den känner lukten (vegemite= blä) och håller sig borta.
Om den var skygg? Nej nej. Den satt lugnt kvar och stirrade på oss när vi tillslut vågade smyga ut för att få in tvätten. LÄSKIGT.

Nej nu blir det god natt här borta!

Bilder på rummet kommer inom kort.

/Jenny

Rumskamrater från helvetet- flyttar till hus

Vi anlände till ett regnigt Melbourne i ett sjukt tillstånd. Nu har solen kommit och vi är friska-vi går mot ljusare tider! Magarna är nästan i form och aptiten är tillbaka, lika stor som vanligt.

Idag har vi varit på stranden, äntligen. Som ni säkert hört har det regnat en del här nere i landet down under. När solen kom fram idag var det som att alla släppte allt i sina händer och sprang till stranden. Så även vi som var på plats kl 10.

Nu bor vi på BASE hostel, vilket är det bästa och renaste vi bott på under resans gång. Men, i samma rum bor även 5 tjejer frå Sydney som åkt ner hit på någon slags weekend fylld med shopping och fest. Ja, vi delar även badrummet med rummets enda spegel. I natt kom de hem kl 04.00, slog på lyset, skrek och skrattade med en inte okej ljudnivå samt åt/kastade chips i hela rummet. I deras sällskap fanns även en grabb som inte tillhör vårt rum. Efter att vi båda legat vakna i ca 1 timme i den här höga ljudnivån fick vi lov att ryta till. De släckte lyset och fortsatte sedan att fnittra och snacka, respekt? Jag kokade och glädjer mig otroligt mycket till att flytta ut härifrån.

Imorgon flyttar vi in i ett rum här i St. Kilda, vilket ska bli helt fantastiskt. Det är populärt att bo här i St.Kilda och efter att ha varit runt på massa visningar i tisdags så bestämde oss för att prioritera läget istället för standarden. Nu har vi guldläge, men ett rum utan fönster. Rummet ligger i ett slags hus med tre olika somrum, gemensamt kök och gemensamt badrum. Hyresvärden är en extremt lugn kille, eventuellt pårökt, med färgglada manchesterbyxor som ser ut att höra hemma i Byron bay. När vi gick igenom husreglerna lät det följande:

-"...and the houserules are, well there are no rules, i think your´re all adults.."

Så några husregler finns alltså inte och vi betalar tydligen hyran veckovis,
slappt.

Melbourne är verkligen fantastiskt och vi ser fram emot att se mer av staden.
See ya!





Emmys guldbild

Så otroligt söt!!

Jag stöttade.



Matförgiftade av sur McDonaldsglass alternativt svamp

Då kastar vi in handuken i Sydney och beger oss ner mot Melbourne.
Sydney har varit underbart och jag hoppas vi kommer återvända hit igen. Framför allt för alla trevliga människor vi träffat.

I förrgår var vi på zoo, fint benäget med utsikt över Sydneys operahouse och harbour brigde. Det är egentligen mot Jennys principer att sponsra företag som tjänar pengar på att hålla djur inlåsta i bur, men eftersom hon varit sjuk så många dagar så tror jag ändå hon uppskattade att komma ut lite.

I söndags var vi ut i Manly igen, stället som vi bodde första dagarna på. Återsåg grabbarna vi bodde hos samt andra nära och kära. En trevlig avslutning på vår vistelse. Fick lift av en vän både dit och hem och slapp därmed ta färja och buss, skönt!

Igår blev jag akut illamående och drabbades av kraftiga magkramper. Spydde och har legat vaken hela natten. Även Jenny spydde under natten och vi vaknade i morse och konstaterade att vi drabbats av matförgiftning. Det har som ni förstår varit en helvetisk morgon och vi har stundtals tvekat på om vi är kapabla att ta oss från Sydney, med allt vad det innebär. Packa våra fyra väskor, checka ut, ta oss till flygplatsen, och värst av allt. Flyga!

Men vi har bestämt oss för att vi bara måste klara det. Så här sitter vi nu, utcheckade med avslagen coca cola till hands.
Jag själv börjar känna mig aningen bättre men Jenny är så svag att hon knappt är kontaktbar. En matförgiftning var det sista hon behövde efter sin halsfluss med tillhörande pencillinkur.

Vi får se om det blir på återseende eller inte...
/ Emmy

Mobile Broadband

Hej hej hallå bloggen.
Vill lite snabbt meddela att vi idag köpt en ny bredbandssticka. Detta innebär obegränsat med internet för oss resterande tid här nere. Underbart! Hoppas den ska fungera bättre än vår första.
Jenny ligger nu och sover, och jag själv ska smyga ut på en liten träff..

Det var allt för denna gång, men det kommer garanterat bli tätare uppdateringar framöver!

/  Emmy

Hostelliv, pangkväll och halsfluss...

Nu har vi flyttat in på ett hostel inne i centrala Sydney. Vi är tillbaka i verkligheten- livet på ett hostel.
Denna gång bor vi på ett hostel som heter Base, en hostelkedja som har hostel längs med hela kusten och standarden är knäppet bättre än normalt. När vi skulle checka in i måndags hade det blivit nåt fel med våran bokning. Det var inte vi som gjort fel, utan hostlet. Som plåster på såret fick vi bo i en svit första natten. Vi hade tv, stor dubbelsäng, eget badrum och till och med tvål och handukar- wow! Vi spenderade hela dagen på rummet och mysfaktorn var hög. De resterande nätterna hamnade vi i 6 bädds- rum stället för 10 bädds- rum som vi bokat, första medvinden på resan.

Vår första dag boendes i Sydney var en rundtur i stan på sin plats. Vi vandrade och bockade av en massa sevärdheter och slank dessutom in på en HAJUTSTÄLLNING. Det var dagens höjdpunkt! Vi fick reda på en massa olika statistiker över hajattacker och en massa information om filmen "Hajen". Väldigt intressant!

Dag två mötte vi upp Karam, en bekant som vi träffat 5 min på stranden i Byron bay. Eftersom han föll för Emmys ögon har vi haft lite lös kontakt med honom sedan dess.
Han hämtade upp oss i sin glänsande mercedes och bjöd ut oss på middag, ehe. Ja ni förstår, han äger tydligen fastigheter, ganska många. Det blev en pangkväll utan dess like och vi slutade upp på en fullpackad club i Kings cross.

Jag kände under hela kvällen att det var sjukdom påväg men ignorerade det så länge det gick. Kl 02.00 stod jag inte ut längre och vi vek av hemåt. Den natten bröt sjukdomen ut totalt. Hög feber, svettningar och en hals så uppsvälld att jag varken kunde äta eller dricka. Nästa dag var jag sängliggandes och dagen efter det blev det ett besök hos farbror doktorn. Dr Ro, en kinesisk man, gav mig en snabbverkande pencillinspruta i svanken samt en pencillinkur i form av tabletter. Igår tvingade jag i mig en proteindryck och lite frukt och idag mår jag mycket bättre. Det är helt otroligt vad medicin kan göra?
Under tiden när jag har varit sängliggandes har Emmy och de andra tjejerna varit på hiking i Manly, åkt till Bondi och beskådat filmteamet och idag besöker de China town. Jag får trösta mig med att jag sett det mesta här i stan förr...

På måndag planerar vi en utflykt till Blue mountains om vädret tillåter.

Hoppas att ni alla har fått en bra start på det nya året!

/Jenny

Operahuset i Sydney.

Vår svit som vi njöt till fullo av.

Emmy och Mimi på hajutställningen.

Ett hejdundrans fyrverkeri från Sydneys hamn på nyårsafton!

Slut på hostel jobb, SOL och Sydney.

Skrivet den 1 jan.

Så har vi då äntligen lämnat Surfers paradise, hosteljobb, och Guldkusten. I onsdags skjutsade Nicklas oss till Byron bay där vi sen tog bussen vidare ner till Sydney. En nattlig resa på elva timmar utan vidare sömn.
Eftersom vi hade några timmar att slå ihjäl i Byron innan avgång så blev det ytterligare en tur upp till the lighthouse med tillhörande utsikt, föjlt av varsin pizza.

Här i Sydney bor vi i Manly, hos en bekant till vår vän Mimi som vi rest ner med. Vi får bo här under nyårshelgen och det är helt underbart. Hennes bekante vän heter Steve och bor här med två andra grabbar. Alla är från England och väldigt roliga och trevliga. Lägenheten är fantastisk och ballkongen med havsutsikt lika så, vi njuter. På måndag flyttar vi tillbaka till verkligheten och in på hostel inne i city..

Igår var det nyårsafton och vi mötte upp gamla vänner från Surfers och Jennys oslovänner Carina och Karl för att fira. Vi satt på en strand med hundratals andra och såg på fyrverkerierna och drack öl. Det var mäktigt att vara i Sydney och få insupa atmosfären, att stå på tolvslaget med harbour brigde och operahuset framför sig. Bildbevis kommer inom kort.

Idag vaknade vi upp och njöt av ännu en långfrukost på ballkongen, så fantastiskt att slippa hostelkök och trängsel! Därefter hoppade vi på färjan och åkte till operahuset och tog turistfoton.
Det har regnat mycket på Guldkusten som vi kom ifrån, men här nere är vädret helt underbart och vi har haft två väldigt varma och soliga dagar. Imorgon ska vi till stranden nedanför och sola.

En av grabbarna vi bor med jobbar som tv-halåa på en sportkanal. En sportkanal som enbart handlar om galopp-tävligar. Hur som helst så var han plötsligt på teven idag när vi satt och zappade. Samma kille som legat bakfull i soffan hela dagen och ätit pasta och pesto med oss, stod uppkladd i kostym och pratade med allvar in rutan. Nu ligger stackarn på golvet nedanför tv-sofforna (eftersom de är upptagna av två sovande mimi och jenny) och kollar på ett viktigt lopp, klockan är ett på natten och han har tydligen ett brinnande intresse för denna sport, haha.

Nu blir det god natt med er.

Hoppas ni hade en bra nyårafton igår och Gott Nytt År på er!

/Emmy