Igår var jag och Jenny ut, alldeles alena. Vårt grabbgäng i rummet hade raggat upp småbrudar från Nya Zeeland som de skulle mysa på stranden med, haha. Vi tackade vänligt men bestämt nej till att följa med. Istället hängde vi med hostlets vaktmästare och alltiallo. Trevlig karl från Kanada i senare trettioårs åldern. Efter våra ca tio dagar här på hostlet känner vi mer eller mindre hela personalstyrkan. Hoppas det kan ge oss någon form av förmån vid framtida rumsbetalning..
När vi kom hem i natt vid 2 tiden hade de tre paren kommit hem från stranden och var i gång med andra aktiviteter. Osmakligt och olämpligt i ett 20-mannarum.. Det kan ni ge er på att de ska få höra snart när de kommer hem från jobbet!
Igår var jag och Jenny på utflykt till Harbour Town, ett stort område med outlet affärer. Vi sökte jobb och varvade med shopping. UNDERBART med tre nya plagg, resans första köp.
Uuunderbart!
Imorse vaknade jag vid 7 tiden, trots öronproppar och sovmask. De tre paren var uppe och grabbarna skulle till jobbet. Vår vän Jerry underhöll sig med att slänga in apelsiner i takfläkten och tjejerna fnissade? Var finns respekten för de sovande?
Somnade om och vaknade sen tre timmar senare av ett sms från Jenny:
"Kött i sängen bredvid mig"
Sant så sant. En glödhet brunbränd fransman. Visserligen i hatt, men ändå. Tänk att få vakna till det varje morgon som min syster sa.. wo.
Appropå kött så har jag idag inhandlat köttfärs, kött. Riktigt kött. Min kropp suktar efter kött efter en månad med couscous och pasta.. Mm!
Intog sen playan, jag låg inne bland palmblad och bråte i skuggan, och Jenny ute på stranden. Sen började det regna, så vi begav oss hemåt för en kaffetår i vanlig ordning.
Idag har vi rest i exakt en månad. Det har gått så fort. Linnet undrade här om dagen om jag saknade något hemifrån. Det enda jag kunde komma på var min spikmatta. (Bortsett från vänner och familj såklart) Så än har ingen hemlängtan smugit sig på..
/Emmy
28 okt. 2010
25 okt. 2010
Lort
Sitter nere på vår "innergård" och fick precis reda på att en av våra rumskamrater inte har tvättat sina kallingar på TOLV dagar? Vad är det? Jag åt mat och kräktes nästan. Ush.
Vi har för övrig köpt internet för 30 dagar idag. Nu kommer vi vara tillgängliga på skype jämt, och uppdatera bloggen regelbundet. Som en riktig blogg.
Jag har skaffat nytt Australiensisk nummer: +61431092197.
/Jenny
24 okt. 2010
Rum 25- en enda stor skandal
(Efter att jag nu råkat radera allt jag skrivit 2 ggr gör jag nu ett sista försök)
Emmy är just nu på någon typ av dejt så jag passar på att skriva lite här.
Igår åkte Per efter mycket om och men vidare till Sydney. Tanken var att han skulle åka i torsdags kväll kl 20.50. Men, eftersom han sett fel på tiden så missade han bussen med ca 30 min. Det slutade med att han fick stanna här en natt till (i ett annat rum) och sedan ta bussen kl 07.00 igår istället, Det känns tråkigt att Per har åkt, det är ett stort tomrum i gruppen. VI saknar sig Per.
Som tur är bor vi kvar i vårt 20-bädds rum där vi fått en skön gemenskap, som en liten familj. Idag har familjen legat på stranden tillsammans. Vissa familjemedlemmar har ibland en förmåga att spåra ur. Inatt när vi kom hem hittade vi en sovandes på golvet och en annan var spårlöst försvunnen. Vi hittade honom senare i en annan säng, avdeckad med alla kläder på. De har lite svårt att begränsa sig när det kommer till alkoholen. Igår ringde en av dem hem till sin mor och ville ha pengar;
-"All theese flashpackers are sitting here drinking beer, and I´m drinking goon (=äckligt billigt vin) in a beerbottle, cause you're not allowed to drink goon here..." Haha, usligt.
Just nu sitter alla pojkar och lyssnar med stora öron på när strippan berättar om sitt jobb och allt vad det innebär. Samtidigt checkade ett äldre kinesiskt par i 50- års åldern in i vårt rum. Intressant. De har redan hunnit klaga på både sängarna och på alla grejjer som ligger överallt. Vad förväntar man sig om man bokar in sig i det största rummet på ett hostel? Malplaeerade.
I torsdags var jag och Per iväg på skydiving i Byron Bay. Vi valde det högsta hoppet med ett fritt fall på 60 sekunder, innan skärmen fälldes ut. Den totala höjden var 14 000 feet, ca 5 km upp. Jag måste nog tacka Per för att det faktiskt blev av eftersom det är han som dragit igång hela grejen. Känslan av att slungas ut från ett plan högt ovanför molnen är obeskrivlig och måste nog upplevas. Det var det bästa jag gjort någonsin och jag skulle gärna göra om det!(om det inte vore för den hutlösa summan pengar som det faktiskt kostade...) Det finns mycket man kan göra här i Australien. Jag och Per har nu gjort av med cirka sisådär 7000 kr på diverse utflykter, vilket kan tyckas lite saftigt. Nästa utflykt blir Shark cage men det finns bara nere i södra Australien så vi suger lite på den karamellen. Smakar det så kostar det.
Under tiden jag och Per hoppade fallskärm hade Emmy en aktivitetsdag med Nicklas. De spelade tennis, surfade och lagade mat. Surflektion nr 1.
I helgen är det något slags stort race här i staden, en biltävling. Det sägs vara största helgen på hela året och tävlingen drar hit massa folk från hela landet. Gatorna har varit fyllde med folk dag som natt.
En ständigt återkommande fråga vi får är hur det går att resa två systrar och följdfrågan vem som är äldst. Omkring 99 % av de som gissar tror att Emmy är äldst, vilket gör mig lika glad varje gång. Ja, det kan hända att Emmy faktisk är mer ansvarig ibland. Inte alltid, men ibland..
Fler kommentarer önskas på bloggen, vi uppskattar det såå mycket.
/Jenny
Emmy är just nu på någon typ av dejt så jag passar på att skriva lite här.
Igår åkte Per efter mycket om och men vidare till Sydney. Tanken var att han skulle åka i torsdags kväll kl 20.50. Men, eftersom han sett fel på tiden så missade han bussen med ca 30 min. Det slutade med att han fick stanna här en natt till (i ett annat rum) och sedan ta bussen kl 07.00 igår istället, Det känns tråkigt att Per har åkt, det är ett stort tomrum i gruppen. VI saknar sig Per.
Som tur är bor vi kvar i vårt 20-bädds rum där vi fått en skön gemenskap, som en liten familj. Idag har familjen legat på stranden tillsammans. Vissa familjemedlemmar har ibland en förmåga att spåra ur. Inatt när vi kom hem hittade vi en sovandes på golvet och en annan var spårlöst försvunnen. Vi hittade honom senare i en annan säng, avdeckad med alla kläder på. De har lite svårt att begränsa sig när det kommer till alkoholen. Igår ringde en av dem hem till sin mor och ville ha pengar;
-"All theese flashpackers are sitting here drinking beer, and I´m drinking goon (=äckligt billigt vin) in a beerbottle, cause you're not allowed to drink goon here..." Haha, usligt.
Just nu sitter alla pojkar och lyssnar med stora öron på när strippan berättar om sitt jobb och allt vad det innebär. Samtidigt checkade ett äldre kinesiskt par i 50- års åldern in i vårt rum. Intressant. De har redan hunnit klaga på både sängarna och på alla grejjer som ligger överallt. Vad förväntar man sig om man bokar in sig i det största rummet på ett hostel? Malplaeerade.
I torsdags var jag och Per iväg på skydiving i Byron Bay. Vi valde det högsta hoppet med ett fritt fall på 60 sekunder, innan skärmen fälldes ut. Den totala höjden var 14 000 feet, ca 5 km upp. Jag måste nog tacka Per för att det faktiskt blev av eftersom det är han som dragit igång hela grejen. Känslan av att slungas ut från ett plan högt ovanför molnen är obeskrivlig och måste nog upplevas. Det var det bästa jag gjort någonsin och jag skulle gärna göra om det!(om det inte vore för den hutlösa summan pengar som det faktiskt kostade...) Det finns mycket man kan göra här i Australien. Jag och Per har nu gjort av med cirka sisådär 7000 kr på diverse utflykter, vilket kan tyckas lite saftigt. Nästa utflykt blir Shark cage men det finns bara nere i södra Australien så vi suger lite på den karamellen. Smakar det så kostar det.
Under tiden jag och Per hoppade fallskärm hade Emmy en aktivitetsdag med Nicklas. De spelade tennis, surfade och lagade mat. Surflektion nr 1.
I helgen är det något slags stort race här i staden, en biltävling. Det sägs vara största helgen på hela året och tävlingen drar hit massa folk från hela landet. Gatorna har varit fyllde med folk dag som natt.
En ständigt återkommande fråga vi får är hur det går att resa två systrar och följdfrågan vem som är äldst. Omkring 99 % av de som gissar tror att Emmy är äldst, vilket gör mig lika glad varje gång. Ja, det kan hända att Emmy faktisk är mer ansvarig ibland. Inte alltid, men ibland..
Fler kommentarer önskas på bloggen, vi uppskattar det såå mycket.
/Jenny
19 okt. 2010
Pulverkaffe och chockladkakor
Vi har det väldigt bra ihop, och det är ett sjukt rymligt rum. Vi spelar frisbee, fotboll,och sällskapsspel där inne. På kvällarna smygdricker vi goon ur kaffemuggar.. Glas? Nej!
På ett sätt föredrar vi hostellivet framför en ev lägenhet som vi pratat om, eftersom man träffar så mycket folk. Vi får se var det slutar.
Igår tog vår vän Nicklas, som bor här, med oss på en rundtur här i stan med sin bil. Skönt att få lite vetskap om hur stan är upplagd. Var även med till hans jobb, skola och lägenhet. Han bodde 30 m från havet med tennisbana, uppvärmd pool, och grym balkong med tillhörande utsikt. Flott!! Imorgon hoppas vi på lite tennis där!
Igår kom det även dalmasar till hostlet. En mening räckte, och vi kunde säkert konstatera att det var dalfolk. Mycket riktigt, ett gäng glada grabbar från Falun. Vi firade med gemensam dalautgång! På utestället träffade vi sen på Joel, oväntat men trevligt.
Annars fördriver vi dagarna med att hänga på stranden, gå strandpromenader, hänga på vårt hostel, och bara slappa.. Stranden är lååång och fin och vi delar den med ett otal måsar. En valde här om dagen att bajsa på Per! Haha!
Igår kom även de sista breven vi väntat på. Nu är allt pappersarbete klart! Bankkonton, kreditkort, skattenummer, och australiensiska telefonnummer, aktiverat, igång, klart! Skönt!
Nu ska vi ut på en promenad längs med ån tänkte vi, kolla in hamnen och omgivningen.
Det är så fint överallt, och rent!!
Klem!
17 okt. 2010
14 okt. 2010
Portad fran bargatan
Nu har vi avklarat ännu en utflykt- Fraser Island, världens största sandö. Eftersom jag avklarat campingbiten på Fraser för tre år sedan valde vi denna gång att ta en dagstur. I en buss med ca 30 pers guppade vi runt på sandvägar och annan terräng. Vi hade en aning otur med vädret så vi såg varken hajar, valar eller dingos... som vi hoppats på.
Hervey Bay som utflykten utgick ifrån var en helt död stad. Alla affärer/restauranger/internetcafen stängde kl 19 och då fanns det plötsligt inte en enda levande själ ute på gatorna. Aningen ångestladdat.
Efter Hervey drog vi vidare till Brisbane. Det var skönt att komma till en storstad efter att ha spenderat 2 nätter i den döda staden. På plats på Bunk backpackers hostel (som tydligen är the place to be här i stan) korkade vi upp vinet och festade till. På rummet blev vi kända med en britt och en korean som vi generöst bjöd på vårt lådvin. (goon!) Vi siktade in oss på en bar vid namn Ric´s som skulle vara ett skönt häng, men hamnade sen på grannbaren som var en Irlänsk karaokepub. Jodå, vi bestämde oss för att delta med en gammal gobit- Creedence med Have you ever seen the rain (... ) När det äntligen var vår tur var Per plötsligt borta?
- Plats på scenen för Per, Jenny & Emmyyyyyyyyyy!
Jag och Emmy intog scenen en aning frågande över Pers frånvaro. Från scenen kunde vi sedan se Per stå utanför ingången och diskutera hetsigt med två vakter som såg aningen ursinninga ut. Det visade sig att Per hade gått ut med en öl och efter det blivit JAGAD (ordagrant) av en vakt längs med hela gatan. Tillslut hade han hällt ut sin öl på gatan framför vaktens fötter. Så, Per blev portad från ALLA uteställen på hela bargatan. Alla vakter på gatan hade tydligen kontakt med varandra via walki talkies (stavning?) Så i hopp om en pangkväll gick vi sedan besvikna hemåt. Tack Per.
Men händelserna slutar inte där. Mitt i natten när vi andra sussade som bäst blev Emmy akut kissnödig i sömnen. Med tron på att hon rusade in på toaletten i vårt mörklagda rum sprang hon istället ut i korridoren. PANG. Dörren slog igen och där stod hon utan varken nyckelkort eller toalett iklädd bara små spetstrosor och ett minimalt sovlinne. I panik sprang hon runt och letade efter en allmän toalett utan vidare resultat. Tillslut hittade hon en toalett på våningen under, utan lås på dörren. När hon sedan skulle in i rummet igen blev hon stående knackandes i 15 min, innan vår nyfunne vän ”Britten” slutligen hörde hennes desperata knackningar. ”What the fuck are u doing?!” Haha.
I Brisbane hyrde vi även cyklar och begav oss ut på en cykeltur längs med floden. Så, efter 2 dagar här känner jag mig ganska klar med den staden.
Nu är vi påväg till Surfers Paradise där vi ska möta upp NIcklas. Eventuellt kommer vi att stanna här ett tag och se över jobbmöjligheterna. Vi har alla dörrar öppna just nu.
Vill även i en parantes nämna att vi dagligen använder de orange beachbagsen vi fick av er brudar. De fungerar som en slags reservsäck där vi slänger i allt vi inte får plats med i ryggsäckarna. Dragkedjan har kollapsat, men så praktisk den är! (gräsligt ful)
Cheers mates!
13 okt. 2010
Bland spindlar, ormar och hunkar
Dagen efter seglingen var en stressig dag, vi hade som mål att boka diverse bussturer och boenden. Ett enda pusslande! Och internetet på vårt hostel fungerade såklart inte alls så fort vi var i behov av det. Matta. Därav dåligt blogguppdaterande. Ledsen för det.
När punkterna på dagens agenda sedan var utförda begav vi oss på en promenad längs med havet, och därefter slappade vi vid lagunen med lite frisbee.
På kvällen gav vi oss ner till hostelbaren med soft livemusik. Vi kände oss äntligen lite rena efter att ha unnat oss en snabbdusch efter tre dagar utan. (På grund av segling och allmän stress)
Per köpte en kanna öl och vi hamnade sen bredvid ett gäng trevliga grabbar från Melbourne, som bara blev fler och fler. Från att ha varit fyra pers växte denna grupp av hunkar till 24. Magiskt! Kvällen blev oförglömlig då detta tydligen var ett elitlag i australiensisk fotboll, på semster över helgen. En generös grupp som insisterade på att få bjuda på såval pizza, taxiresor, inträden, och mängder av olika drinkar. Med sig på resan hade de även sin personliga doktor, en 68-årig störtskön karl som följde dem överallt. Doktorn berättade lite för oss om grabbarna, om sporten, och om hur många miljoner dollar några av dem var värda.
Vi fick även möjlighet att följa med till deras hotel på lite förfest, och jag säger bara som lill-Erik i Bert; Oj oj oj-ojojoj. Lyx var bara förnamnet mina vänner!
Dagen efter checkade vi med pigga ögon och kroppar ut vid 09.30. Vår buss gick sedan på natten vid 12, så det blev ännu en dag vid lagunen följt av lite biljard och häng i baren med "vårt lag".. :)
Nästa destination var Agnes water, ett litet samhälle utan något att direkt göra. Resan tog tio timmar och vi sov som klubbade oxar hela resan. Väl framme var vi därför pigga och utvilade.
Incheckade och klara (i gårdagens partyklädsel) tog vi oss en guidad sightseeingtur runt området som var väldigt vackert och gemytligt. Få invånare och inga lås på dörrarna, här lämandes allt utan uppsyn och så var även reglerna på vårt hostel.
Efter det avnjöt vi en lunch i solen då Pärlan plötslig utbrast:
"-VA I HEEEELVETEEE"
Det var en spindel. Stor som en hand. Ovanför Jennys huvud. Detta var vårt första spindelmöte här i australien och vi trodde först inte den var äkta, men den visade sig vara så äkta det bara går. Mäktigt!
Därefter fick vi mersmak på djurlivet och begav oss ut på vår egen cykelsafari med ELCYKLAR. Vi frågade efter ormar och kängurur och fick karta och hjälmar i våra händer! (Och upprepade varningar om att vara försiktiga med ormarna) Knappt hann jag få orning på fordonet och inse att jag cyklade på fel sida innan en stor varan höll på att springa in i hjulet. Därefter följde fyra timmars cykelfärd och buschwalk genom den australiensiska landsbygden. Vi såg en orm, kakaduor, wallabies, massvis av kängurur och diverse annat. Känguruna kom vi väldigt nära inpå då vi sussesivt smög oss på dem. Vilken naturupplevelse för oss skandinavier!!
Men värsta djurmötet blev ändå med en STOR galen hund. Vi hade precis passerat ormen då den kom springandes mot oss. Skällande och med dreglande mun och ilsken blick tog den sikte på mig och Per. Jenny som var i täten cyklade vidare medan jag och Per stannade. Panik. Per kom med lugnande ord:
"-Ta det lungt Emmy, ta det lugnt, ta det lugnt, ta det lugnt. Kolla den inte i ögonen!" Haha.
Efter några panikartade sekunder ropade en gammal gubbe vid en närliggande gård på den. Jag tackade Gud, lekte oberörd och cyklade vidare.
Det blev en lyckad och otroligt spännande tur. Rekomenderar varmt elcykel, mijövänligt och så smidigt det bara kan bli!
För den som undrar så går det utmärkt för oss att resa ihop, vi tycker och tänker lika om det mesta. Vi skrattar dagarna i ända och har det riktigt bra!
I nuläget är vår basföda couscous. Hostelköken är för fulla av backpackers att det inte finns utrymme att använda kastruller eller stekpannor. Därför kör vi på couscous då det finns färdigt kokvatten att tappa ur kran på alla hostel. Smidigt, enkelt och snabbt. Couscous kan sen varieras med sötsur sås, bönor, keso, avokado, currysås, eller varför inte sardiner i tomatsås och caesardressing som Per kör på. Han äter samma mat både till frukost, lunch och middag. Vad som helst egentligen, bara det inte behöver tillagas på något sätt!
Imorgon drar vi vidare till Hervey bay och Fraser Island.
Emmy
När punkterna på dagens agenda sedan var utförda begav vi oss på en promenad längs med havet, och därefter slappade vi vid lagunen med lite frisbee.
På kvällen gav vi oss ner till hostelbaren med soft livemusik. Vi kände oss äntligen lite rena efter att ha unnat oss en snabbdusch efter tre dagar utan. (På grund av segling och allmän stress)
Per köpte en kanna öl och vi hamnade sen bredvid ett gäng trevliga grabbar från Melbourne, som bara blev fler och fler. Från att ha varit fyra pers växte denna grupp av hunkar till 24. Magiskt! Kvällen blev oförglömlig då detta tydligen var ett elitlag i australiensisk fotboll, på semster över helgen. En generös grupp som insisterade på att få bjuda på såval pizza, taxiresor, inträden, och mängder av olika drinkar. Med sig på resan hade de även sin personliga doktor, en 68-årig störtskön karl som följde dem överallt. Doktorn berättade lite för oss om grabbarna, om sporten, och om hur många miljoner dollar några av dem var värda.
Vi fick även möjlighet att följa med till deras hotel på lite förfest, och jag säger bara som lill-Erik i Bert; Oj oj oj-ojojoj. Lyx var bara förnamnet mina vänner!
Dagen efter checkade vi med pigga ögon och kroppar ut vid 09.30. Vår buss gick sedan på natten vid 12, så det blev ännu en dag vid lagunen följt av lite biljard och häng i baren med "vårt lag".. :)
Nästa destination var Agnes water, ett litet samhälle utan något att direkt göra. Resan tog tio timmar och vi sov som klubbade oxar hela resan. Väl framme var vi därför pigga och utvilade.
Incheckade och klara (i gårdagens partyklädsel) tog vi oss en guidad sightseeingtur runt området som var väldigt vackert och gemytligt. Få invånare och inga lås på dörrarna, här lämandes allt utan uppsyn och så var även reglerna på vårt hostel.
Efter det avnjöt vi en lunch i solen då Pärlan plötslig utbrast:
"-VA I HEEEELVETEEE"
Det var en spindel. Stor som en hand. Ovanför Jennys huvud. Detta var vårt första spindelmöte här i australien och vi trodde först inte den var äkta, men den visade sig vara så äkta det bara går. Mäktigt!
Därefter fick vi mersmak på djurlivet och begav oss ut på vår egen cykelsafari med ELCYKLAR. Vi frågade efter ormar och kängurur och fick karta och hjälmar i våra händer! (Och upprepade varningar om att vara försiktiga med ormarna) Knappt hann jag få orning på fordonet och inse att jag cyklade på fel sida innan en stor varan höll på att springa in i hjulet. Därefter följde fyra timmars cykelfärd och buschwalk genom den australiensiska landsbygden. Vi såg en orm, kakaduor, wallabies, massvis av kängurur och diverse annat. Känguruna kom vi väldigt nära inpå då vi sussesivt smög oss på dem. Vilken naturupplevelse för oss skandinavier!!
Men värsta djurmötet blev ändå med en STOR galen hund. Vi hade precis passerat ormen då den kom springandes mot oss. Skällande och med dreglande mun och ilsken blick tog den sikte på mig och Per. Jenny som var i täten cyklade vidare medan jag och Per stannade. Panik. Per kom med lugnande ord:
"-Ta det lungt Emmy, ta det lugnt, ta det lugnt, ta det lugnt. Kolla den inte i ögonen!" Haha.
Efter några panikartade sekunder ropade en gammal gubbe vid en närliggande gård på den. Jag tackade Gud, lekte oberörd och cyklade vidare.
Det blev en lyckad och otroligt spännande tur. Rekomenderar varmt elcykel, mijövänligt och så smidigt det bara kan bli!
För den som undrar så går det utmärkt för oss att resa ihop, vi tycker och tänker lika om det mesta. Vi skrattar dagarna i ända och har det riktigt bra!
I nuläget är vår basföda couscous. Hostelköken är för fulla av backpackers att det inte finns utrymme att använda kastruller eller stekpannor. Därför kör vi på couscous då det finns färdigt kokvatten att tappa ur kran på alla hostel. Smidigt, enkelt och snabbt. Couscous kan sen varieras med sötsur sås, bönor, keso, avokado, currysås, eller varför inte sardiner i tomatsås och caesardressing som Per kör på. Han äter samma mat både till frukost, lunch och middag. Vad som helst egentligen, bara det inte behöver tillagas på något sätt!
Imorgon drar vi vidare till Hervey bay och Fraser Island.
Emmy
7 okt. 2010
Titel: livsnjutare.
Hi mates!
Nu har vi varit daliga pa bloggandet, vi vet. Det ligger over oss som en slags stress hela tiden, sa vi ar val medvetna om det.
De senaste 2 dygnen har vi befunnit oss ute pa segling i Whitsundays ogrupp. Vi var 11 personer som seglade tillsammans och alla fick lov att delta i seglingen. Eftersom koket och det genemsamma sovrummet satt ihop blev det en stark genemskap pa baten. Toaletten och duschen hade ett fonster i taket sa dar hade man inget att dolja inte. "Jag kanner mig som en tredjeklass resenar pa Titanic" citerat Per.
Ikladd "stinger-suit" ingick det snorkling med skolpaddor och stingrockor (som Steve Irwing dog av...) Emmy var livradd och fick hajpanik sa fort det blev for djupt vatten. Crewet pa var bat var valdig omtanksamma och tog val hand om en skrackslagen Emmy efter snorklingen.
Vi fick aven se Whiteheaven beach, som ar med i topp 10 av finaste stranderna i hela varlden. (bilder kommer...) Efter att vi trottnat pa all fotografering av stranden gick vi istallet pa ormjakt. Vi hittade en halv dod orm, bingo!
I samband med denna segling (som var helt fantastisk) fick man lagga till en liten slant om man ville dyka. Jag och Per nappade direkt efter vara forra dyk. Men, det kom att visa sig att detta dyket spelade i en helt annan division. En kaxig instruktor som fran forsta minuten av nagon anledning ogillade Per, 1 meters sikt nere i vattnet och starka strommar. Jag fokuserade mig mest pa att overleva detta trauma medans Per som kunde slappna av lite mer forsokte leta efter fiskar och koraller, utan reslutat. Jag hade en EXTREMT dryg fransman fran var bat framfor mig som var totalt vardelos pa dykning. Han var det enda jag sag under dessa 30 minuter som dyket varade i, kul. Kan tillagga att fransmannen bara tidigare dykt i Frankrike och var helnojd med dyket nar han 2 min efter alla andra nadde ytan...
Vi avnjot en god middag till solnedgangen och ett glas vin till det, livet.
Har nere ar alla "mates" med varandra. Det spelar ingen roll vad man har for kon, alder eller relation till varandra. Nar man handlar far man alltid fragan "Hi mate, how is it going?" och blir alltid lika paff over vad man ska svara. Ska man svara hur man mar och sedan fraga tillbaka med alla frammande manniskor som fragar detta? Detta diskuterade vi pa seglingen och det visade sig att ett bra svar pa detta ar att saga "No worries" och ingen fraga tillbaka? Ja, vi forsoker komma in i detta frammande snack.
Var nasta utflykt nu ar Fraser Island, antagligen pa Sondag. Dar kryllar det av hajar och man far inte bada. En kille fran seglingen hade varit dar i veckan och tagit kort ut over havet fran en utsiktsplats. Pa kortet var det 2 personer som badade och 3 meter bort sag man en 3 meter tigerhaj som de inte hade en aning om befann sig bredvid dem. Hjalp.Vi hor manga historier om hajar och de flesta har sett nagon slag farlig haj. Vi haller ogonen oppna men ar livradda!
Pa grund av vissa brister i koken som finns pa vara hostel har vi fatt lov att ga fran att ata pasta till couscous. Da slipper vi sjalva kokningen och kan bara enkelt tappa upp lite hett vatten och lata den svalla. Gardagens meny bestod av couscous, creme fraiche, kidneybonor och sweet chili sas, mmm...
Ikvall vantar en sista utgang har i Airlie med livemusik pa vart hostel.
Take care mates!
Nu har vi varit daliga pa bloggandet, vi vet. Det ligger over oss som en slags stress hela tiden, sa vi ar val medvetna om det.
De senaste 2 dygnen har vi befunnit oss ute pa segling i Whitsundays ogrupp. Vi var 11 personer som seglade tillsammans och alla fick lov att delta i seglingen. Eftersom koket och det genemsamma sovrummet satt ihop blev det en stark genemskap pa baten. Toaletten och duschen hade ett fonster i taket sa dar hade man inget att dolja inte. "Jag kanner mig som en tredjeklass resenar pa Titanic" citerat Per.
Ikladd "stinger-suit" ingick det snorkling med skolpaddor och stingrockor (som Steve Irwing dog av...) Emmy var livradd och fick hajpanik sa fort det blev for djupt vatten. Crewet pa var bat var valdig omtanksamma och tog val hand om en skrackslagen Emmy efter snorklingen.
Vi fick aven se Whiteheaven beach, som ar med i topp 10 av finaste stranderna i hela varlden. (bilder kommer...) Efter att vi trottnat pa all fotografering av stranden gick vi istallet pa ormjakt. Vi hittade en halv dod orm, bingo!
I samband med denna segling (som var helt fantastisk) fick man lagga till en liten slant om man ville dyka. Jag och Per nappade direkt efter vara forra dyk. Men, det kom att visa sig att detta dyket spelade i en helt annan division. En kaxig instruktor som fran forsta minuten av nagon anledning ogillade Per, 1 meters sikt nere i vattnet och starka strommar. Jag fokuserade mig mest pa att overleva detta trauma medans Per som kunde slappna av lite mer forsokte leta efter fiskar och koraller, utan reslutat. Jag hade en EXTREMT dryg fransman fran var bat framfor mig som var totalt vardelos pa dykning. Han var det enda jag sag under dessa 30 minuter som dyket varade i, kul. Kan tillagga att fransmannen bara tidigare dykt i Frankrike och var helnojd med dyket nar han 2 min efter alla andra nadde ytan...
Vi avnjot en god middag till solnedgangen och ett glas vin till det, livet.
Har nere ar alla "mates" med varandra. Det spelar ingen roll vad man har for kon, alder eller relation till varandra. Nar man handlar far man alltid fragan "Hi mate, how is it going?" och blir alltid lika paff over vad man ska svara. Ska man svara hur man mar och sedan fraga tillbaka med alla frammande manniskor som fragar detta? Detta diskuterade vi pa seglingen och det visade sig att ett bra svar pa detta ar att saga "No worries" och ingen fraga tillbaka? Ja, vi forsoker komma in i detta frammande snack.
Var nasta utflykt nu ar Fraser Island, antagligen pa Sondag. Dar kryllar det av hajar och man far inte bada. En kille fran seglingen hade varit dar i veckan och tagit kort ut over havet fran en utsiktsplats. Pa kortet var det 2 personer som badade och 3 meter bort sag man en 3 meter tigerhaj som de inte hade en aning om befann sig bredvid dem. Hjalp.Vi hor manga historier om hajar och de flesta har sett nagon slag farlig haj. Vi haller ogonen oppna men ar livradda!
Pa grund av vissa brister i koken som finns pa vara hostel har vi fatt lov att ga fran att ata pasta till couscous. Da slipper vi sjalva kokningen och kan bara enkelt tappa upp lite hett vatten och lata den svalla. Gardagens meny bestod av couscous, creme fraiche, kidneybonor och sweet chili sas, mmm...
Ikvall vantar en sista utgang har i Airlie med livemusik pa vart hostel.
Take care mates!
4 okt. 2010
Igar hade vi sista utekvallen har i staden, spenderades pa Woolshed- valdigt trevligt. Utcheckning fran vart hostel kl 9.30 i morse sa det blev inte manga timmars somn.
Ikvall ar det dags att ta plats pa nattbussen fran Cairns ner mot Airlie beach. (SOVA!!) Dar ska vi bo en natt innan det bar av pa seglingen. Vi ser fram emot en lugn och skon bussresa med film och snacks och forhoppningsvis massa somn.
Igar var jag och Per som sagt ute pa dyktur. Kvallen innan kande jag mig sjuk, med halsont och allmant svag. Det blev en tidig sanggang och en ipren till frukost dagen efter. Vi hade bokat en serios och pakostad utflykt, vilket kandes tryggt eftersom jag inte har dykt pa tre ar och kande mig lite ringrostig. Pa baten fanns minst 15 crew som var trevliga och proffessionella. Baten var jattefin och maten var mer an bra! Alla rekommenderades ta aksjuke-tabletter eftersom det var stormliknande vader vid avgang. Sa, eftersom alla andra tog, gjorde vi likadant. Det visade sig vara klokt eftersom det vagade vilt ute pa det oppna havet. Val ute pa revet sprack himlen upp och vi fick en heldag med sol och fantastisk dykning!
Nar vi anlande pa fastlandet igen var det sporegn och monsumvind aterigen...
Ikvall blir det restaurangbesok efter en vecka med pasta och tomatsas.
Dags att avsluta, nu stanger de har.
Bilder kommer, snart. Hall ut!
/Jenny
Ikvall ar det dags att ta plats pa nattbussen fran Cairns ner mot Airlie beach. (SOVA!!) Dar ska vi bo en natt innan det bar av pa seglingen. Vi ser fram emot en lugn och skon bussresa med film och snacks och forhoppningsvis massa somn.
Igar var jag och Per som sagt ute pa dyktur. Kvallen innan kande jag mig sjuk, med halsont och allmant svag. Det blev en tidig sanggang och en ipren till frukost dagen efter. Vi hade bokat en serios och pakostad utflykt, vilket kandes tryggt eftersom jag inte har dykt pa tre ar och kande mig lite ringrostig. Pa baten fanns minst 15 crew som var trevliga och proffessionella. Baten var jattefin och maten var mer an bra! Alla rekommenderades ta aksjuke-tabletter eftersom det var stormliknande vader vid avgang. Sa, eftersom alla andra tog, gjorde vi likadant. Det visade sig vara klokt eftersom det vagade vilt ute pa det oppna havet. Val ute pa revet sprack himlen upp och vi fick en heldag med sol och fantastisk dykning!
Nar vi anlande pa fastlandet igen var det sporegn och monsumvind aterigen...
Ikvall blir det restaurangbesok efter en vecka med pasta och tomatsas.
Dags att avsluta, nu stanger de har.
Bilder kommer, snart. Hall ut!
/Jenny
2 okt. 2010
Varning for pandemi
Idag var det uppgang 06.00 i vart rum. Per, Jenny och var kanadensiska roomie Beth skulle ut och dyka.
Jag sjalv passade ocksa pa att ga upp och ta del av frukosten vid sju. Tog sallskap med en aldre man i 50 ars aldern och tre utvecklingsstorda australiensare fran Brisbane. Antar att resten av hostlet tog sovmorgon denna sondag efter gardagens utekvall.
Efter det gick jag ut for att ta mig en langpromenad langst Cairns strandpromenad. Det har varit ihallande regn i tva dagar men solen visade sig antligen lite idag. Sa jag var inte sen med att kleta in mig i faktor 55 och fanga dagen. Tjugo meter fran hostelt kom en gubbe lopandes efter mig, aven han var i femtioarsaldern och undrade om jag vill folja med honom till Port Douglas, seriost? Har varlden drabbats av gubbsjuka eller vad ar grejen? Jag avstod vanligt och traskade vidare.
Havet far man inte bada i har uppe pga av maneter, och ett flertal skyltar varnar for krokodiler langs havet. Jag sag ingen.
I forrgar var vi ut pa ett stalle som hette Gilligans, vi tog folje med nagra tyskar fran vart hostel och hade en trevlig kvall!
Gardagen agnade vi at att styra upp kommande vecka, vi kopte busspass for 90 dagar ner till Sydney, en tvadagars whitsundaysegling, en tur till Fraiser Island, samt diverse boenden. Dessa harliga utgifter innebar att jag efter endast fem dagar i Australien nastan spenderat femsiffriga belopp. Det kostar att ligga pa topp som pappa brukar saga..
Jag hade tankt lagga upp lite bilder idag, men det ar forbjudet pa detta internetcafe dessvarre.
Sa nu ska jag forsoka fixa varsitt skattenummer till mig och Jenny ist, sa vi kan jobba sa smaning om.
Emmy.
Jag sjalv passade ocksa pa att ga upp och ta del av frukosten vid sju. Tog sallskap med en aldre man i 50 ars aldern och tre utvecklingsstorda australiensare fran Brisbane. Antar att resten av hostlet tog sovmorgon denna sondag efter gardagens utekvall.
Efter det gick jag ut for att ta mig en langpromenad langst Cairns strandpromenad. Det har varit ihallande regn i tva dagar men solen visade sig antligen lite idag. Sa jag var inte sen med att kleta in mig i faktor 55 och fanga dagen. Tjugo meter fran hostelt kom en gubbe lopandes efter mig, aven han var i femtioarsaldern och undrade om jag vill folja med honom till Port Douglas, seriost? Har varlden drabbats av gubbsjuka eller vad ar grejen? Jag avstod vanligt och traskade vidare.
Havet far man inte bada i har uppe pga av maneter, och ett flertal skyltar varnar for krokodiler langs havet. Jag sag ingen.
I forrgar var vi ut pa ett stalle som hette Gilligans, vi tog folje med nagra tyskar fran vart hostel och hade en trevlig kvall!
Gardagen agnade vi at att styra upp kommande vecka, vi kopte busspass for 90 dagar ner till Sydney, en tvadagars whitsundaysegling, en tur till Fraiser Island, samt diverse boenden. Dessa harliga utgifter innebar att jag efter endast fem dagar i Australien nastan spenderat femsiffriga belopp. Det kostar att ligga pa topp som pappa brukar saga..
Jag hade tankt lagga upp lite bilder idag, men det ar forbjudet pa detta internetcafe dessvarre.
Sa nu ska jag forsoka fixa varsitt skattenummer till mig och Jenny ist, sa vi kan jobba sa smaning om.
Emmy.
1 okt. 2010
Forsta utekvallen och regn
Nu har vi antligen anlant till vart mal. Varme, hetta och otroligt trevliga manniskor. Carins!
Detta efter att ha rest i over 42 timmar. Genom tidszoner, religioner och varldsdelar.
Fyra flygningar och sju flygmatsportioner senare kom vi alltsa antligen fram.
Vi bor pa ett trevligt litet hostel i ett rum med tva tarrsangar. Per anslot sig igar eftermiddag, detta efter att pickup-killen letat efter honom i 30 min vid flygplatsen och sedan akt ivag och lamnat honom, han var som dom forklarade nar han ringde "-on his own now".
Gardagens mal for mina tva dykcertifikatsinnehavande resvanner att boka in en dyktrip. En skon utgift pa 1820 sek. Men klart vart det, sa pa sondag bar det av ut till barriarrevet dar de ska genomfora tre dyk. Vad jag sjalv ska gora ar annu oklart.
Igar kvall blev det barbeque pa hostlet dar det erbjods kanguru- och krokodilkott pa menyn. Darefter festade vi loss pa billigt ladvin foljt av utgang. Det var en trevlig kvall och resulterade i att vi sov till klockan 14 idag (jetlagade). Men dar ska det tillaggas att vi forst gick upp vid 8.30 och tog del av hostlets frukost innan vi somande om igen, i dessa tider galler det att spara in pa varje krona.
Idag har det regnat hela dagen, skont med tanke pa hur vi slosat bort hela dagen pa somn. Efter att ha masat oss upp gick vi och handlade mat for resten av veckan. Tonfisk, sardiner i tomatsas och pasta utgjorde storsta delen av handeln.
Per slog idag alla rekord i matlaning da han gjorde en sas pa foljande ravaror:
sardiner i tomatsas
rodbetor
majs
inlags gurka
solroskarnor
grona artor
graddfil
En harligt rosavit rora som han avnjot med pasta. Bildbevis kommer.
Lite kansligt med all kritik kring detta for Per, sa det ska tillaggas att det faktiskt var gott.
Nu ska vi ta oss en drink pa hostlet och gora oss redo for annu en utekvall pa byn.
Manga undrar over var bloggdesign, och jag sjalv kan tyvarr inget at saken gora eftersom jag inte ens visste hur man loggade in.
Bloggen ligger i systers hander, och sa aven den fula designen.
/Blogg-Emmy
Detta efter att ha rest i over 42 timmar. Genom tidszoner, religioner och varldsdelar.
Fyra flygningar och sju flygmatsportioner senare kom vi alltsa antligen fram.
Vi bor pa ett trevligt litet hostel i ett rum med tva tarrsangar. Per anslot sig igar eftermiddag, detta efter att pickup-killen letat efter honom i 30 min vid flygplatsen och sedan akt ivag och lamnat honom, han var som dom forklarade nar han ringde "-on his own now".
Gardagens mal for mina tva dykcertifikatsinnehavande resvanner att boka in en dyktrip. En skon utgift pa 1820 sek. Men klart vart det, sa pa sondag bar det av ut till barriarrevet dar de ska genomfora tre dyk. Vad jag sjalv ska gora ar annu oklart.
Igar kvall blev det barbeque pa hostlet dar det erbjods kanguru- och krokodilkott pa menyn. Darefter festade vi loss pa billigt ladvin foljt av utgang. Det var en trevlig kvall och resulterade i att vi sov till klockan 14 idag (jetlagade). Men dar ska det tillaggas att vi forst gick upp vid 8.30 och tog del av hostlets frukost innan vi somande om igen, i dessa tider galler det att spara in pa varje krona.
Idag har det regnat hela dagen, skont med tanke pa hur vi slosat bort hela dagen pa somn. Efter att ha masat oss upp gick vi och handlade mat for resten av veckan. Tonfisk, sardiner i tomatsas och pasta utgjorde storsta delen av handeln.
Per slog idag alla rekord i matlaning da han gjorde en sas pa foljande ravaror:
sardiner i tomatsas
rodbetor
majs
inlags gurka
solroskarnor
grona artor
graddfil
En harligt rosavit rora som han avnjot med pasta. Bildbevis kommer.
Lite kansligt med all kritik kring detta for Per, sa det ska tillaggas att det faktiskt var gott.
Nu ska vi ta oss en drink pa hostlet och gora oss redo for annu en utekvall pa byn.
Manga undrar over var bloggdesign, och jag sjalv kan tyvarr inget at saken gora eftersom jag inte ens visste hur man loggade in.
Bloggen ligger i systers hander, och sa aven den fula designen.
/Blogg-Emmy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)