Det har varit lite dåligt med bloggande den sista tiden, men nu är vi tillbaka. Det senaste inlägget var ett "blogg-rape". Nicklas passade på att skriva lite när vi loggade in på hans dator, kul Nickella.
Vi jobbar fortfarande på hostlet och håller numera även i upplärning till de nya eftersom vi är bland de som bott här längst nu... Jag jobbar numera i den lilla allt-i allo butiken här på hostlet som går under benämningen "Kens livs" Jag och Emmy fick singla slant om vem som skulle få det och jag drog hem vintsten. Arbetet går ut på att hjälpa de få kunder som kommer in, se till att varorna är på plats och att allt ser rent ut. Med andra ord så sitter jag på en stol och läser en bok samtidigt som jag ser på klockan hela tiden. 6 timmar varje dag, varav 3 timmar av de är betalda, äntligen lite klirr i kassan. Emmy viker lakan, 3 timmar varje dag.
Efter många tankar och funderingar bokade vi igår buss ner till Sydney. Vi åker ner med Mimi, en av de svenska tjejerna från hostlet. Hon har en lös kontakt med en Steve (en bankman som bor i Manly) som hon träffade på seglingen tidigare under resan. Vi har mailat med honom och är välkomna att bo där de tre första nätterna- nyårshelgen. Priserna på hostlen är SKYHÖGA den helgen, ca 150 dollar för en natt i ett 20 bäddsrum (1000 sek per natt) som vanligtvis kostar omkring 20 dollar. Hutlöst.
En liten detalj med Sydneyvistelsen är att jag kommer spendera den första natten på centralstationen, själv. När vi skulle boka bussen igår bokade Mimi först. När nästa person, Emmy, skulle boka var den bussen plötsligt full och hon fick boka en annan buss som kommer fram 3 timmar tdigare. När nästa person på tur, jag, skulle boka var även den bussen full?! Jag fick ta en annan buss och kommer fram mitt i natten kvällen före... kul. Det är aningen kaotiskt här längs med östkusten eftersom ALLA ska ner över nyår.
I Sydney ska vi stanna tills den 11 jan då vi flyger ner till MELBOURNE. Där ska vi stanna och jobba. (jobba? tycker mig ha hört det förut?)
Imorgon är det julafton. Det är för oss helt obegripligt. Vi är inviterade hem till Nicklas tillsammans med några andra svenskar. Där ska vi frossa i chokladpraliner, glögg, lussebullar, knäck, skinka och allt som hör julen till. Rykterna säger att det ska regna hela julhelgen, vi får väl se.
Jag har läst i tidningarna om kylan och snön i Europa. Flygplatser är avstängda, tåg är inställda och folk är upprörda över att de inte tar sig till sina släktingar för att fira jul. Hemskt!
Nej nu återstår bara för oss att önska er alla där hemma en riktigt GOD JUL! :)
22 dec. 2010
20 dec. 2010
Livstecken
Jul jul. Vi är hemma hos Nicklas och försöker känna av julstämning. Vi kokar knäck, lyssnar på julmusik och öppnar julbrev från mamma och pappa. (Ja, vi spar paketen till självaste aftonen)
Sista veckan harvarit lite samma-lika, därav dessa obefintliga blogginlägg.
Sen vill vi bara säga att Nicklas är grym! En riktigt fin kille! Synd att han lämnade Sverige, en riktigt förlust för fosterlandet.
God jul!
Sista veckan harvarit lite samma-lika, därav dessa obefintliga blogginlägg.
Sen vill vi bara säga att Nicklas är grym! En riktigt fin kille! Synd att han lämnade Sverige, en riktigt förlust för fosterlandet.
God jul!
10 dec. 2010
Konsert, IKEA och påpissad
Hej hej hallå bloggen
Sitter nu vid vårt borde utanför rummet och dricker glögg, förvisso mickrad men med mandel och russin i. Julmusiken är påslagen och vi svettas.
Igår var vi till Brisbane med Nicklas på U2 och Jay Z konsert. Det var helt fantastiskt, helt underbart!! Drygt 40 000 åskådare och vi hade guldplatser.Vi åkte redan klockan 10 på förmiddagen för att hinna in på IKEA och strosa, shoppa och äta lunch. Det blev ingen storhandel av husgeråd dock. Jag införskaffade en mugg, endast. En egen kaffemugg som är bara min, alltid ren, fräsch och ledig. Men på Ikeas foodmarket gick vi loss. De hade glögg, must, marabouchocklad, juleskum, kaviar, lingonsylt, ahlgrens bilar, sill, leksands knäcke m.m. Men det bästa och viktigaste av allt var att de hade paradis chockladaskar (till det fyndiga priset av 120 sek styck) Vi köpte tre, det kändes som att bära på guld när vi gick där ifrån. Idag öppnade vi den första. Chockladmoment. Vi köpte såklart även lingonsylt, mer chocklad, must, glögg och ahlgrens bilar.
Innan konserten igår, när vi satt på gräset och slappade blev jag kissad på av en myra. Det sved satan, som om det vore från en brännmanet. Frågade snabbt Nicklas om de har giftiga myror i Australien varpå han svarade SJÄLVKLART och berättade om hans vän som blivit biten, och fått åka till sjukhuset för vartömmning några dagar efter? Sen övergick mitt "bett" snabbt från en rodnad till en svullnad och därefter kom någon form av allergisk reaktion då hela smalbenet blev flammingt och rödprickigt. Det höll alltså på att inte bli någon konsert för mig, men som tur var fiskade Jenny fram en burk aloe vera gel ur väskan (eftersom hon tidigare under dagen skållat sin tumme med kokande vatten) och vi kurerade det hela.
När jag ändå skriver om ämnet djur så kan jag inflika och berätta att en ödla idag, när vi satt och åt middag, ramlade ner från taket, ner på vårt bord mellan våra tallrikar och redan förvirrad sprang runt på vårt lilla bord. Den missade vår mat med millimetern. Vi skrek och höll på att sätta både panengcurry och couscoussallad i halsen. Usch.
I förrgår var vi hemma hos Nicklas på födelsedagskalas med temat prins och prinsessa. Det var en trevlig kväll och bildbevis på det hela kommer inom kort.
Annars lever vi livet här på hostelet. Det känns som att bo en enda stor fritidsgård, vi älskar det.
Vi har funnit två tjejer från Sverige som vi umgås mycket med. De anser liksom vi att det är viktigt att fika. Så varje dag kl 15 brukar vi samlas och gotta oss och delge varanda av det senaste hostelskvallret. Kärlek, intriger, triangeldraman och bråk avlöser varandra, och eftersom vi alla bott här väldigt länge har vi koll på allt och alla, alltid.
Imorgon är jag ledig och hoppas att solen ska visa sig så jag kan gå till stranden. På kvällen är vi bjudna på fest hos några vänner granngården.
Trevlig tredje advent på er!
/Emmy
Sitter nu vid vårt borde utanför rummet och dricker glögg, förvisso mickrad men med mandel och russin i. Julmusiken är påslagen och vi svettas.
Igår var vi till Brisbane med Nicklas på U2 och Jay Z konsert. Det var helt fantastiskt, helt underbart!! Drygt 40 000 åskådare och vi hade guldplatser.Vi åkte redan klockan 10 på förmiddagen för att hinna in på IKEA och strosa, shoppa och äta lunch. Det blev ingen storhandel av husgeråd dock. Jag införskaffade en mugg, endast. En egen kaffemugg som är bara min, alltid ren, fräsch och ledig. Men på Ikeas foodmarket gick vi loss. De hade glögg, must, marabouchocklad, juleskum, kaviar, lingonsylt, ahlgrens bilar, sill, leksands knäcke m.m. Men det bästa och viktigaste av allt var att de hade paradis chockladaskar (till det fyndiga priset av 120 sek styck) Vi köpte tre, det kändes som att bära på guld när vi gick där ifrån. Idag öppnade vi den första. Chockladmoment. Vi köpte såklart även lingonsylt, mer chocklad, must, glögg och ahlgrens bilar.
Innan konserten igår, när vi satt på gräset och slappade blev jag kissad på av en myra. Det sved satan, som om det vore från en brännmanet. Frågade snabbt Nicklas om de har giftiga myror i Australien varpå han svarade SJÄLVKLART och berättade om hans vän som blivit biten, och fått åka till sjukhuset för vartömmning några dagar efter? Sen övergick mitt "bett" snabbt från en rodnad till en svullnad och därefter kom någon form av allergisk reaktion då hela smalbenet blev flammingt och rödprickigt. Det höll alltså på att inte bli någon konsert för mig, men som tur var fiskade Jenny fram en burk aloe vera gel ur väskan (eftersom hon tidigare under dagen skållat sin tumme med kokande vatten) och vi kurerade det hela.
När jag ändå skriver om ämnet djur så kan jag inflika och berätta att en ödla idag, när vi satt och åt middag, ramlade ner från taket, ner på vårt bord mellan våra tallrikar och redan förvirrad sprang runt på vårt lilla bord. Den missade vår mat med millimetern. Vi skrek och höll på att sätta både panengcurry och couscoussallad i halsen. Usch.
I förrgår var vi hemma hos Nicklas på födelsedagskalas med temat prins och prinsessa. Det var en trevlig kväll och bildbevis på det hela kommer inom kort.
Annars lever vi livet här på hostelet. Det känns som att bo en enda stor fritidsgård, vi älskar det.
Vi har funnit två tjejer från Sverige som vi umgås mycket med. De anser liksom vi att det är viktigt att fika. Så varje dag kl 15 brukar vi samlas och gotta oss och delge varanda av det senaste hostelskvallret. Kärlek, intriger, triangeldraman och bråk avlöser varandra, och eftersom vi alla bott här väldigt länge har vi koll på allt och alla, alltid.
Imorgon är jag ledig och hoppas att solen ska visa sig så jag kan gå till stranden. På kvällen är vi bjudna på fest hos några vänner granngården.
Trevlig tredje advent på er!
/Emmy
4 dec. 2010
Tartfest och regnvader
(Skrivet 3 dec)
Imorse ösregnade det när vi vaknade, mysigt, julstämmning! Sen har det hållt i sig och regnat hela dagen. Sitter med huvtröjan på mig, så det är inte bara ni där hemma som får "klä på er".
Jenny har idag jobbat sina tre timmar och jag själv har varit ledig. Eftersom det inte funnits något att göra har jag legat i biorummet med fördelsedagschockladen och sett på film med resten av hostlet. Inte många knop gjorda idag alltså!
Det var en väldigt trevlig födelsedag igår och jag har nog aldrig tidigare blivit så uppvaktad. Ryktet spred sig snabbt bland hostelrummen och alla ville komma med gratulationer. Trevliga inslag under dagen för en annan som var tvungen att jobba och slita..
På eftermiddagen köpte jag tre tårtor och folket bjöd upp med sång. Att fylla 21 i Australien är väldigt, väldigt stort och ingen förstod varför jag inte sagt något tidigare under veckan och varför jag inte ens var exalterad över det hela? 21? Vad är det för ålder att fira för en svensk en?
Efter tårtfesten gick vi ut och hade en trevlig kväll på Cocktails and dreams, ett uteställe i trakten. Efter nattmatspizzan gick vi hem och möttes återigen av bråk. Samma kille och samma plats. Det var högljudt så många kikade yrvaket ut från sina rum med pyjamasen på. Nattvakterna fick rycka in och vi klarade oss utan akutbesök denna gång.
Den kinesiska kvinnan har ÄNTLIGEN åkt och det känns nu som att det endast är jag och Jenny som bor i vårt rum. Vår franska rumskompis sover nästan dagligen hos vår bartender och jobbar sedan på dagarna, eller så jobbar hon på nätterna och hänger med honom på dagarna. Det fanns en tid då även jag hängde med bartendern, men han har tydligen gjort ett byte, haha. Lustigt, men inte mig emot!
I onsdags var vi hemma hos Nicklas och såg på film och mumsade timtam kakor. Mmm! Något han introduserade mig till förra veckan. Timtam. Hur kan vi inte ha ätit timtam förrän nu? Timtam och masjävlar, vilken kombo!
Vår senaste plan är nu att försöka få ett boende i Sydney och Bondi snarast. Vi vill åka dit innan jul och söker därför efter lägenhet eller rum. Vi lade här om dagen ut en annons och har fått en del intressanta svar (och ointressanta så som sugna män som stönar i telefonluren) Vi håller tummarna för de mer seriösa så får vi se vart det bär. Ev har vi ett rum på gång i en lägenhet i Bondi för tio papp i månaden. Smakar det så kostar det tydligen, puh?
Ikväll ska vi bara vara hemma. Vi har införskaffat en till kortlek och tänkte ge oss på lite Hollywoodspel! (Finns en risk att vi ringer och frågar om regler Sanna..)
Hoppas ni håller värmen och hade en mysig första adentshelg där hemma. Själv ska jag nu lägga mig med senaste numret av se&hör, direktlevererad från NIcklas pappa. Drottning Silvia har tydligen ställt Kung Carl Gustaf mot väggen där hemma?
/ Emmy
Bilder
 |
| Fodelsedagskalas |
 |
| Vanner, kollegor och rumskamrater |
 |
| Fodelsedagsfrukost |
 |
| Presenter |
 |
| Emmy i arbetsuniformen, haha |
 |
| Har star vi och insuper sista skymten av Ben innan han lamnar hostlet och Australien.. :/ |
 |
| Har bor vi, Emmy under och Jenny pa toppen |
2 dec. 2010
Hipp hipp hurra!
(Skrivet den 2 dec, det fanns ingen tid for publicering)
Idag fyller Emmy år. Grattis! Vi hann med en liten frukostceremoni innan hon startade jobbet kl 9 imorse. Paketet från mamma hann hit i tid och mina panikinhandlade presenter fanns på plats. Mamma skickade ett jättefint halsband som blev succé samt en papparkaka och kaffebönor med chokladdragering. (??!) Detta släppte tullen av någon anledning igenom. De har öppnat paketet och lagt i lappar där det står att de har öppnat paketet men inte tagit bort någonting. Trots att det på lappen står tydligt att man inte får ta in bl a kaffebönor i landet, haha. Tack mamma! :)
I måndags var det ännu en gång vår tur att "rippa", ha hand om hostlet utekväll. Då är man som en slags värd för kvällens fest. Man tar betalt av de som ska med, berättar vad det är som gäller och ser till att de kommer till rätt ställe. Desto fler folk man får med på utekvällen, desto mer pengar får man att köpa drinkar för. Sist vi gjorde det fick vi med oss 9 pers... lite av en flopp. I fredags var det Bens (han som vi spenderade en natt ihop med på sjukhuset) sista natt och hela personalstyrkan var på topp! Ägaren till hostlet hade hyrt in en strippa i smyg, som skulle dansa för Ben. Nu i efterhand kan jag väl tycka att ordet dansa inte helt räcker till... Det sägs att hon var en strippa, men en porrstjärna är nog rätta ordet. När Ben lurades iväg att laga en trasig dusch smög strippan in och förberedde sig. På en lite plyshfilt skulle hon ha sin show och alla samlades runt omkring, även vi. Intressant. Ben kom in och hon satte igång... Blää. Showen slutade med att hon använde 4 olika dildosar och slutligen en KLUBBA!? Grabbarna applåderade och tjejerna tittade i backen, BLÄ. Nog om strippan (porrstjärnan). Vi hade tur och fick med oss 32 personer ut den kvällen. Vi fick köpa drinkar för 150 dollar, ca 1000 svenska kronor. Pangkväll!
(Mamma, det är lugnt, vi använde inte alla pengarna...)
För fyra dagar sedan fick vi en ny "rumskompis". En lite äldre kvinna från Japan. Mitt första möte med henne var efter min hemska arbetsnatt då jag kom hem helt förstörd. Hon klev ut från badrummet iklädd en liten vit bolero (en öppen, kort, genomskinlig tröja med 3/4 ärm) med stets runt med kanterna och ett par matchande vita trosor. Det visade sig vara hennes pyamas. Hon började prata om hennes dag och tyckte att det var jättekul att vi kom hem samtidigt mitt i natten. Jag ville bara sova. Enligt Emmy hade kvinnan tidigare under kvällen kommit in och känt på alla madrasser samt varit bekymrad över hur hon skulle ta sig upp i sängen. (ja, det finns ju alltså en stege?) Damen tvingade receptionisten att bära upp hennes saker och klagade på ALLT. Receptionisten grimatiserade och luftsparkade damen när hon inte såg. Nästa kväll, samma klädsel på. men, denna gång med en stor blodfläck i baken? Åhnej. Nu har hon burit samma trosor i 4 dygn, MED EN BLODFLÄCK DÄR BAK?! Vidrigt. Vi har fler historier om damen men jag kan inte skriva alla här.
Om en vecka ska vi på konserten! Vi glädjer oss hemskt mycket
/Jenny
Idag fyller Emmy år. Grattis! Vi hann med en liten frukostceremoni innan hon startade jobbet kl 9 imorse. Paketet från mamma hann hit i tid och mina panikinhandlade presenter fanns på plats. Mamma skickade ett jättefint halsband som blev succé samt en papparkaka och kaffebönor med chokladdragering. (??!) Detta släppte tullen av någon anledning igenom. De har öppnat paketet och lagt i lappar där det står att de har öppnat paketet men inte tagit bort någonting. Trots att det på lappen står tydligt att man inte får ta in bl a kaffebönor i landet, haha. Tack mamma! :)
I måndags var det ännu en gång vår tur att "rippa", ha hand om hostlet utekväll. Då är man som en slags värd för kvällens fest. Man tar betalt av de som ska med, berättar vad det är som gäller och ser till att de kommer till rätt ställe. Desto fler folk man får med på utekvällen, desto mer pengar får man att köpa drinkar för. Sist vi gjorde det fick vi med oss 9 pers... lite av en flopp. I fredags var det Bens (han som vi spenderade en natt ihop med på sjukhuset) sista natt och hela personalstyrkan var på topp! Ägaren till hostlet hade hyrt in en strippa i smyg, som skulle dansa för Ben. Nu i efterhand kan jag väl tycka att ordet dansa inte helt räcker till... Det sägs att hon var en strippa, men en porrstjärna är nog rätta ordet. När Ben lurades iväg att laga en trasig dusch smög strippan in och förberedde sig. På en lite plyshfilt skulle hon ha sin show och alla samlades runt omkring, även vi. Intressant. Ben kom in och hon satte igång... Blää. Showen slutade med att hon använde 4 olika dildosar och slutligen en KLUBBA!? Grabbarna applåderade och tjejerna tittade i backen, BLÄ. Nog om strippan (porrstjärnan). Vi hade tur och fick med oss 32 personer ut den kvällen. Vi fick köpa drinkar för 150 dollar, ca 1000 svenska kronor. Pangkväll!
(Mamma, det är lugnt, vi använde inte alla pengarna...)
För fyra dagar sedan fick vi en ny "rumskompis". En lite äldre kvinna från Japan. Mitt första möte med henne var efter min hemska arbetsnatt då jag kom hem helt förstörd. Hon klev ut från badrummet iklädd en liten vit bolero (en öppen, kort, genomskinlig tröja med 3/4 ärm) med stets runt med kanterna och ett par matchande vita trosor. Det visade sig vara hennes pyamas. Hon började prata om hennes dag och tyckte att det var jättekul att vi kom hem samtidigt mitt i natten. Jag ville bara sova. Enligt Emmy hade kvinnan tidigare under kvällen kommit in och känt på alla madrasser samt varit bekymrad över hur hon skulle ta sig upp i sängen. (ja, det finns ju alltså en stege?) Damen tvingade receptionisten att bära upp hennes saker och klagade på ALLT. Receptionisten grimatiserade och luftsparkade damen när hon inte såg. Nästa kväll, samma klädsel på. men, denna gång med en stor blodfläck i baken? Åhnej. Nu har hon burit samma trosor i 4 dygn, MED EN BLODFLÄCK DÄR BAK?! Vidrigt. Vi har fler historier om damen men jag kan inte skriva alla här.
Om en vecka ska vi på konserten! Vi glädjer oss hemskt mycket
/Jenny
30 nov. 2010
Intervju, första jobbnatt och uppsägning under 3 dygn
Nu var det länge sedan vi skrev sist. De sista dagarna har varit minst sagt påfrestande.
Detta inlägg innehåller historien om mina sista dygn.
Förra måndagen började vi vårt arbete här på hostlet. Emmy är allt-i-allo arbetare som håller ordning i köket, sopar innergården osv. Jag har städat rum. Ett inte allt för glamoröst jobb som har tagit kål på mig totalt. Efter ett dagsskift med städning är jag totalt genomsvettig, orklös och uppgiven. Oftast har jag spenderat resterande timmar under dessa dagar i sängen med ryggsmärtor efter all sopning och moppning. Igår tog jag tag i problemet och lyckades byta till att vara ansvarig över tvätten. Nu tvättar jag lakan, handdukar m.m, tre timmar varje dag.
I veckan kom även uppenbarelsen jag (vi) väntat på. Jag fick ett samtal från Waxys, vår favoritbar här i stan. De bad mig komma in på en "trial day", en provdag så att säga. Nervös men lycklig över att äntligen få en chans gick jag dit kl 20:30 som avtalat. Jag mötte upp chefen, en bestämd fröken som såg aningen stressad ut. Efter en rundtur på min var det upp till bevis för mig att visa vad jag går för. Jag fick en timme på mig att springa runt och plocka glas och torka bord. Jobbet i sig är ganska kul faktiskt, men... den där pressen att måste prestera var inte lika kul. Nåväl, efter 1,5 timme ropade hon på mig och sa att jag kunde komma tillbaka på lördag. Ingen information om lön? Ingen information om övriga personalfrågor, men men tänkte jag.
Jag traskade tillbaka på lördagen för min första fulla arbetsdag. När jag anlände sa jag trevligt "Hej hej!" och fick svaret "Hej, du kan bara sätta igång med det samma som du gjorde sist". Jaha, okej okej. Jag satte igång att plocka glas efter glas, torka golv, torka bord och ta emot beställningar på drinkar. Den brasilianska tjejen som jag hade haft min "trial" med verkade ha en dålig dag och valde att inte säga varken hej eller svara på mina frågor. Chefen gav mig order att plocka glas i nåt annat rum som var omöjligt att uppfatta i den högljudda miljön. När jag artigt frågade "Ursäkta men vad sa du?" blev hon irriterad och sprang bort och PEKADE vad hon menade...förlåt. Efter 4 timmar kom chefen och sa att jag kunde ta 30 min rast. Full av frågor försökte jag få fram tex vart jag kunde gå på toaletten, vart jag kunde äta, om jag kunde äta maten från restaurangen m.m. Fick att kallt svar i stil med: "Eh, nej resstaurangen har stängt, jag glömde säga det".
Med tårar i ögonen, öl på hela kläderna och skavsår på båda fötterna traskade jag ut på gatan och panikköpte en pizzaslice för att orka med den långa natten.
Väl tillbaka från rasten 5 min före utsatt tid meddelade jag chefen att jag var tillbaka. Hon valde då att göra någon slags gest med en klapp och en pekning som visade ungefär "sätt igång att plocka fler glas!". Jag gjorde mitt bästa men det var tydligen inte tillräckligt.
Chef nr 2, ytterligade en bestämd fröken i 30 års åldern, kom fram och sa nedlåtande "Sweety... du kan inte komma tillbaka med bara 5 glas? Se på hur många glas Carol (den minst sagt otrevliga tjejen som inte ens sa hej) tar. Jag begär inte att du ska plocka så höga staplar, men jag vet att du kan bättre än såhär?!" Jahaja. Där sprang jag runt och plockade så många glas jag kunde, tappade glas (som tur var i plast) och vågade inte stanna och prata med någon av gästerna på grund av att jag ville prestera bra. Klockan blev 2 och lamporna tändes. Ingen gav mig instruktioner på stängningsrutinerna? Jag torkade bord och plockade glas... Kl 02:40 fick jag gå hem med ett schema för hela denna vecka. Aaaaaaah!? Tårarna rann hela vägen hem och jag ville aldrig mera gå tillbaka.
Dagen efter var det städning på hostlet hela dagen. Värk i hela kroppen, sömnbrist och världens ångest över det nya jobbet i baren. Jag funderade fram och tillbaka hela dagen och kom till sista fram till att jag inte kan jobba där. Jag samlade mod och gick tillbaka dagen efter helt bestämd på att sluta. Ingen av de otrevliga cheferna var där, utan istället fick jag lov att prata med den högsta chefen som jag aldrig tidigare träffat. En trevlig man som tittade på mig med snälla ögon. Det kändes fel att stå och slänga skit på honom, men det var det jag var tvungen att göra. Han bad mig fundera på detta förhastade beslut och bad mig ringa honom dagen efter. Jag tvingade Emmy att ringa dagen efter och gav henne en slant. FRI.
Nu städar jag inte längre rum, har inget jobb men trivs med min tillvaro. Det är viktigare än pengarna :)
Eventuellt drar vi vidare till Sydney om 2 veckor, vi kollar lägenheter för fullt.
Ciaos!
Detta inlägg innehåller historien om mina sista dygn.
Förra måndagen började vi vårt arbete här på hostlet. Emmy är allt-i-allo arbetare som håller ordning i köket, sopar innergården osv. Jag har städat rum. Ett inte allt för glamoröst jobb som har tagit kål på mig totalt. Efter ett dagsskift med städning är jag totalt genomsvettig, orklös och uppgiven. Oftast har jag spenderat resterande timmar under dessa dagar i sängen med ryggsmärtor efter all sopning och moppning. Igår tog jag tag i problemet och lyckades byta till att vara ansvarig över tvätten. Nu tvättar jag lakan, handdukar m.m, tre timmar varje dag.
I veckan kom även uppenbarelsen jag (vi) väntat på. Jag fick ett samtal från Waxys, vår favoritbar här i stan. De bad mig komma in på en "trial day", en provdag så att säga. Nervös men lycklig över att äntligen få en chans gick jag dit kl 20:30 som avtalat. Jag mötte upp chefen, en bestämd fröken som såg aningen stressad ut. Efter en rundtur på min var det upp till bevis för mig att visa vad jag går för. Jag fick en timme på mig att springa runt och plocka glas och torka bord. Jobbet i sig är ganska kul faktiskt, men... den där pressen att måste prestera var inte lika kul. Nåväl, efter 1,5 timme ropade hon på mig och sa att jag kunde komma tillbaka på lördag. Ingen information om lön? Ingen information om övriga personalfrågor, men men tänkte jag.
Jag traskade tillbaka på lördagen för min första fulla arbetsdag. När jag anlände sa jag trevligt "Hej hej!" och fick svaret "Hej, du kan bara sätta igång med det samma som du gjorde sist". Jaha, okej okej. Jag satte igång att plocka glas efter glas, torka golv, torka bord och ta emot beställningar på drinkar. Den brasilianska tjejen som jag hade haft min "trial" med verkade ha en dålig dag och valde att inte säga varken hej eller svara på mina frågor. Chefen gav mig order att plocka glas i nåt annat rum som var omöjligt att uppfatta i den högljudda miljön. När jag artigt frågade "Ursäkta men vad sa du?" blev hon irriterad och sprang bort och PEKADE vad hon menade...förlåt. Efter 4 timmar kom chefen och sa att jag kunde ta 30 min rast. Full av frågor försökte jag få fram tex vart jag kunde gå på toaletten, vart jag kunde äta, om jag kunde äta maten från restaurangen m.m. Fick att kallt svar i stil med: "Eh, nej resstaurangen har stängt, jag glömde säga det".
Med tårar i ögonen, öl på hela kläderna och skavsår på båda fötterna traskade jag ut på gatan och panikköpte en pizzaslice för att orka med den långa natten.
Väl tillbaka från rasten 5 min före utsatt tid meddelade jag chefen att jag var tillbaka. Hon valde då att göra någon slags gest med en klapp och en pekning som visade ungefär "sätt igång att plocka fler glas!". Jag gjorde mitt bästa men det var tydligen inte tillräckligt.
Chef nr 2, ytterligade en bestämd fröken i 30 års åldern, kom fram och sa nedlåtande "Sweety... du kan inte komma tillbaka med bara 5 glas? Se på hur många glas Carol (den minst sagt otrevliga tjejen som inte ens sa hej) tar. Jag begär inte att du ska plocka så höga staplar, men jag vet att du kan bättre än såhär?!" Jahaja. Där sprang jag runt och plockade så många glas jag kunde, tappade glas (som tur var i plast) och vågade inte stanna och prata med någon av gästerna på grund av att jag ville prestera bra. Klockan blev 2 och lamporna tändes. Ingen gav mig instruktioner på stängningsrutinerna? Jag torkade bord och plockade glas... Kl 02:40 fick jag gå hem med ett schema för hela denna vecka. Aaaaaaah!? Tårarna rann hela vägen hem och jag ville aldrig mera gå tillbaka.
Dagen efter var det städning på hostlet hela dagen. Värk i hela kroppen, sömnbrist och världens ångest över det nya jobbet i baren. Jag funderade fram och tillbaka hela dagen och kom till sista fram till att jag inte kan jobba där. Jag samlade mod och gick tillbaka dagen efter helt bestämd på att sluta. Ingen av de otrevliga cheferna var där, utan istället fick jag lov att prata med den högsta chefen som jag aldrig tidigare träffat. En trevlig man som tittade på mig med snälla ögon. Det kändes fel att stå och slänga skit på honom, men det var det jag var tvungen att göra. Han bad mig fundera på detta förhastade beslut och bad mig ringa honom dagen efter. Jag tvingade Emmy att ringa dagen efter och gav henne en slant. FRI.
Nu städar jag inte längre rum, har inget jobb men trivs med min tillvaro. Det är viktigare än pengarna :)
Eventuellt drar vi vidare till Sydney om 2 veckor, vi kollar lägenheter för fullt.
Ciaos!
29 nov. 2010
Nattklubbshang
Vi ar nu pa stadens basta nattclub.
Ett nytt inlagg med veckans elande kommer imorgon.
Just nu mar vi toppen!
/Hedlunds
Ett nytt inlagg med veckans elande kommer imorgon.
Just nu mar vi toppen!
/Hedlunds
21 nov. 2010
En natt pa akutmottagningen
Söndag. Fortsatt mulet och regn.
I Fredags var vi som sagt hemmas hos Nicklas för lite umgänge. När vi skulle hem började det regna. Eftersom det tar oss ca 40 min att gå från Nicklas fanns det bara ett alternativ. Vi liftade. Fjärde bilen stannade och vips så var vi på hemmaplan. Värt!
Gårdagen spenderades inomhus med hårblekning, tvätt, städning, böcker, och mängder med kakor och kaffe.
Det är skollovstider i australien och barnen VALLFÄRDAR till Surfers. Gatorna kryllar av sjutton- och artonåringar som åker hit för att festa loss. Vi tycker det är drygt. Det värsta är att det kommer pågå under tre veckor. Tror mig ha hört att det är 20.000 ungar i veckan som kommer..
Igår var vi trots alla dessa barn ut pa kvallen, vi mötte upp tre svenska grabbar som vi träffade i Byron förra helgen för lite barhäng. På baren träffade vi även på hostelets bartender samt Ben- vaktmästaren och allt-i-allot här på hostlet. Ben är jättebra, han kan nog vara en av världens händigaste män. Vad vi än vill ha hjälp med så kallar man bara på Bennan så kommer han på stört och styr upp det, med hammare, skruvdragare eller mejsel i högsta hugg.
Jag, Jenny och Ben gick tillsammans hem med varsin pizzaslice till hands. Utanför hostlet såg vi sedan en av våra rumskamrater ligga på gräset med ett gäng hotfulla grabbar runt sig. Vi undrade vad som stod på? De spände ögonen på oss och sa åt oss att hålla oss undan. Sen började de slå vår liggade vän, hårt, om och om igen i ansiktet. Ben sa åt dem att sluta och PANG så smällde de till honom i ansiktet också.
Jag och Jenny som försökte få liv i vår rumskamrat var inte riktigt medvetna om att Ben fick
en smäll, men vi såg sen vad som skett. Ett stort djupt köttsår på insidan av läppen. Som ett stort hål. Blod rinnandes runt hela munnen, på kläder, skor, och marken. Vi konstaterade snabbt att han måste till sjukan, han vägrade. Vi insisterade. Tjugo minuter senare kom vi efter mycker tjat fram till taxikön i stan, minst 20 meter.. Jag sa till taxikarlarna i reflexvästar att vi måste till akuten och vi fick genast första bästa taxi. Tack för det!
Sen blev det i vanlig ordning en enda lång väntan.. Vi satt där hela natten och morgonen med andra skolbarn som varit i slagsmål eller gått in i fläktar.. Jenny sov. Halv åtta åkte jag och Jenny sen hem, med en gammal alkholist till taxichaufför. Ben kom hem vid 10-tiden med sex stygn i munnen. När vi vaknade idag vid 13-tiden var han sen i full gång med att montera ihop ett nytt tennisbord. Han hade inte valt att gå och lägga sig?
Idag när jag vaknade fick jag ett fantastiskt sms från en av danskarna vi nämnt tidigare. Dom är tillbaka i Surfers!!! De ska bara stanna över natten men dom är nu installerade på hostlet och vi ser fram emot en trevlig kväll. Vi var så nedstämda efter att dom åkt i torsdags, när man tänker att man aldrig kommer ses mer.. Tråkigt är det.
Nu ska vi ut och löpa lite i området innan kvällsmaten!
/Emmy
 |
| Martin, Richard och Calle som vi traffade i Byron. |
18 nov. 2010
Ett paket med tva systrar
Här om dagen hörde vi oss för hur det låg till med personal här på hostlet. Om de behöver flera, vad för slags jobb, och vilka tider? Damen som är chef här sa att de eventuellt behövde 1 person. Då, precis i rättan tid, klev vår vän "security-mannen" (som sitter vakt här varje natt) in genom dörren och sa att: "Hey, they´re sisters, they are coming in a package!" och skrattade sedan högt.
Det uppstod en glad diskussion bland personalen och det visade sig att de väntat på dagen då vi skulle komma krypandes och be om jobb, eftersom vi vankat omkring här nu i 4 v... haha. Det kändes lite som att krypa till korset. Så, nu börjar vi arbeta här på hostlet nu på måndag. Samling kl 10 nerre vid receptionen, spännande. Det ska bli skönt att få en funktion, göra någon nytta.
Igår lämnade danskarna oss efter ytterligare 2 trevliga dagar ihop. Vi åkte med deras bil till Tambourine mountains för att gå en promenadslinga uppe bland trätopparna- skywalk även kallat. Efter det körde vi vidare till ett vattenfall (Cedar creek). De tyckte att det var en bra idé att klättra ner längs med fallet för att komma längst ner, där det fanns ett rep man kunde slänga sig i. Enligt oss var det totalt LIVSFARLIGT, (vilket även skyltarna längs med vägen varnade för) men vi tog oss ner levande tack vare grabbarnas hjälpande händer.
Väl nere lekte grabbarna runt och vi fotograferade den vackra vyn. Eventuellt gick vi loss lite för hårt när det gäller fotograferingen, 500 bilder på en dag?!
Regnet har kommit till Guldkusten, aningen deprimerande. Men, idag är det fredag och helg- tack och lov.
Ikväll ska vi ut med Nicklas och hans vänner. Vad som står på schemat är fortfarande ovisst men det står mellan bonfire på stranden, bar, eller clubrunda. Vi får se!
Idag hittade jag quornbiffar med ost och spinatfyllning i affären, YES! Exakt samma som säljs hemma i Sverige, vilken lycka!
Trevlig helg pa er!
/Jenny
Det uppstod en glad diskussion bland personalen och det visade sig att de väntat på dagen då vi skulle komma krypandes och be om jobb, eftersom vi vankat omkring här nu i 4 v... haha. Det kändes lite som att krypa till korset. Så, nu börjar vi arbeta här på hostlet nu på måndag. Samling kl 10 nerre vid receptionen, spännande. Det ska bli skönt att få en funktion, göra någon nytta.
Igår lämnade danskarna oss efter ytterligare 2 trevliga dagar ihop. Vi åkte med deras bil till Tambourine mountains för att gå en promenadslinga uppe bland trätopparna- skywalk även kallat. Efter det körde vi vidare till ett vattenfall (Cedar creek). De tyckte att det var en bra idé att klättra ner längs med fallet för att komma längst ner, där det fanns ett rep man kunde slänga sig i. Enligt oss var det totalt LIVSFARLIGT, (vilket även skyltarna längs med vägen varnade för) men vi tog oss ner levande tack vare grabbarnas hjälpande händer.
Väl nere lekte grabbarna runt och vi fotograferade den vackra vyn. Eventuellt gick vi loss lite för hårt när det gäller fotograferingen, 500 bilder på en dag?!
Regnet har kommit till Guldkusten, aningen deprimerande. Men, idag är det fredag och helg- tack och lov.
Ikväll ska vi ut med Nicklas och hans vänner. Vad som står på schemat är fortfarande ovisst men det står mellan bonfire på stranden, bar, eller clubrunda. Vi får se!
Idag hittade jag quornbiffar med ost och spinatfyllning i affären, YES! Exakt samma som säljs hemma i Sverige, vilken lycka!
Trevlig helg pa er!
/Jenny
15 nov. 2010
Borta bra men hemma bast
Tillbaka hemma i Surfers efter en helt FANTASTISK tripp till Byron bay. Det kan ev ha varit resans bästa helg. Vi träffade så otroligt många trevliga människor och hade mer än gärna stannat om det inte var för dagens jobbintervjuer som väntade. Träffade mestadels danskar där borta i Byron. Vilka livsnjutare, vilket folk!! Köpenhamn nästa mål? Som tur är kommer några av dem till Surfers imorgon, och vi har gladeligen bjudit in dom till vårt hostel. Awsome!
I Lördags tog vi skandinavier i Byron en gemensam tur till Australiens östligaste punkt. (Lighthouse) Utsikten var helt enastående. Otroligt vackert. Vi tänkte stanna för att avnjuta solnedgången men med tanke på kvällens utgång som väntade hade vi inte tid. Kan bli nästa gång om vi (förhoppningsvis) återvänder.
Det var trots fantastiska Byron ändå lite trevligt att återvänta tillbaka till vårt gamla hostel igen, alla välkomnade oss varmt tillbaka förutom de som inte ens märkt att vi varit iväg. "Checka in?! varför ska ni checka in när ni redan är incheckade?!)
Vi valde denna gång att lyxa till det lite med ett åttabädds rum istället för tjugo. När vi kom in såg vi att strippan från gamla rum 25 tänkt samma sak, så nu är vi åter igen sänggrannar jag och hon. Trevligt!
Min intervju idag gick bra, jag ska ev börja provjobba lite på fredag. Träffade en grabb för några veckor sedan vars föräldrar äger ett företag som har hand om båtutflykter. Han sa att de behövde en extra anställd och på den vägen är det..
Nu mina vanner ska jag kolla upp mojligheter for ett second year visa samt mejla Philip pa Kilroy ang var ombokningsbara hemresebiljett. Sen blir det sol, bad och surf med Nicklas.
Kos dere dar hemma!
/ Emmy
11 nov. 2010
Bushwalk med ormar
Hade skrivit ett langt inlagg som skulle publiceras nu, men... uppenbarligen kommer jag inte at det har pa datorn just nu sa det blir istallet en snabb uppdatering av nulaget.
Vi befinner oss just nu i Byron bay over helgen. Forra veckan var lite forvirrande och vi visste inte helt vilken vag vi skulle valja. Vart ska vi jobba? Fira jul? Vart? Sydney? Nyar? Fullbokat? Surfers? Konserten i Brisbane? Byron bay? Melbourne??? Aaaaaaaaaah!
Vi bestamde oss for att ta en liten weekend till allas alskade Byron bay for att fa lite avstand till allt. Har ar det avslappnat och vi stortrivs. Pa sondag bar det av tillbaka till Surfers for lite jobbintervjuer.
Igar var vi pa utflykt till hippistaden Nimbin. Vi stannade efter vagen vid ett vattenfall och lite olika trad som var sevarda. Guiden, utrustad med en golfklubba som vapen, berattade att 6 av Australiens 8 giftigaste ormar fanns i skogen som vi blev tvunga att vandra igenom. Tryggt. Vi sag en orm och en GIGANTISK guana, ca 2 meter stor! Val framme i Nimbin blev vi erbjudna ett antar cookis, mushroom och annat mumsigt. Vi tackade vanligt nej. Nimbin var intressant men en dag ar nog for oss.
Ikvall blir det Byron by night med nagra skandinaver vi traffat har pa hostlet.
Bilder kommer inom kort!
/ Jenny
Vi befinner oss just nu i Byron bay over helgen. Forra veckan var lite forvirrande och vi visste inte helt vilken vag vi skulle valja. Vart ska vi jobba? Fira jul? Vart? Sydney? Nyar? Fullbokat? Surfers? Konserten i Brisbane? Byron bay? Melbourne??? Aaaaaaaaaah!
Vi bestamde oss for att ta en liten weekend till allas alskade Byron bay for att fa lite avstand till allt. Har ar det avslappnat och vi stortrivs. Pa sondag bar det av tillbaka till Surfers for lite jobbintervjuer.
Igar var vi pa utflykt till hippistaden Nimbin. Vi stannade efter vagen vid ett vattenfall och lite olika trad som var sevarda. Guiden, utrustad med en golfklubba som vapen, berattade att 6 av Australiens 8 giftigaste ormar fanns i skogen som vi blev tvunga att vandra igenom. Tryggt. Vi sag en orm och en GIGANTISK guana, ca 2 meter stor! Val framme i Nimbin blev vi erbjudna ett antar cookis, mushroom och annat mumsigt. Vi tackade vanligt nej. Nimbin var intressant men en dag ar nog for oss.
Ikvall blir det Byron by night med nagra skandinaver vi traffat har pa hostlet.
Bilder kommer inom kort!
/ Jenny
8 nov. 2010
7 nov. 2010
Karl- Erik Svensson
Hahaha. Fick just detta brev i maillådan. Är detta nåt slagt skämt?
Minns ni mannen från vår första flygresa. Han har mailat oss samt bifogat 4 bilder. En bild på oss som han tog på planet, en bild på utsikten från hans hotel, en bild på twin towers i Kuala Lumpur samt en sista bild på han själv med sina 4 vänner? Creepy.
"Jenny & Emma!
Tack för trevligt sällskap.
Hur har ni haft det de gångna veckorna i Au? Ni har naturligtvis sett er
omkring, rest och berikats. Skriv och berätta.
Har ni fått något intressant engagemang?
Gabriel och jag hade en intressant vecka i Kuala Lumpur. Vi åker
troligen snart tillbaka för fortsatta samtal om ett hotellprojekt.
Bifogar foto av två rara Gagneftöser, ett foto taget från mitt hotellrum
( Hotel Times Square i centrala Kl) samt ett mästarfoto jag tog av
världens näst högsta byggnad, Petronas Twin Tower och ett foto från våra
förhandlingar i KL, så ni kommer ihåg oss.
Lev väl!
önskar er Karl-Erik"
Minns ni mannen från vår första flygresa. Han har mailat oss samt bifogat 4 bilder. En bild på oss som han tog på planet, en bild på utsikten från hans hotel, en bild på twin towers i Kuala Lumpur samt en sista bild på han själv med sina 4 vänner? Creepy.
"Jenny & Emma!
Tack för trevligt sällskap.
Hur har ni haft det de gångna veckorna i Au? Ni har naturligtvis sett er
omkring, rest och berikats. Skriv och berätta.
Har ni fått något intressant engagemang?
Gabriel och jag hade en intressant vecka i Kuala Lumpur. Vi åker
troligen snart tillbaka för fortsatta samtal om ett hotellprojekt.
Bifogar foto av två rara Gagneftöser, ett foto taget från mitt hotellrum
( Hotel Times Square i centrala Kl) samt ett mästarfoto jag tog av
världens näst högsta byggnad, Petronas Twin Tower och ett foto från våra
förhandlingar i KL, så ni kommer ihåg oss.
Lev väl!
önskar er Karl-Erik"
Energisugande iglar
Söndag!
Idag har vi återigen legat på stranden och bättrat på brännan. Vi vaknade tidigt eftersom vi trots att det var lördag igår stannade hemma och kollade på Heja Björn, skönt.
Våra rumskompisar däremot, intog första vinglaset klockan 07.30 på morgonen igår och luktade sedan gamla alkoholister resten av dagen. Alkohol i all ära, men under inga omständigtheter på dagtid! Vi försöker varje dag att leda in dom på rätt spår både vad det gäller hygien, alkoholkonsumtion, droger, stölder samt hyffs och fason -lönlöst. Jenny hade igår lektion i att tvätta händerna efter toalettbesök, men dom finner ingen anledning till att genomföra denna "onödiga" ritual. Okej. Vi är inga morsor så visst.
I förrgår tog vi oss en tur till Coolangatta, ett litet ställe en dryg timme härifrån. Uppe från en utkiksplats såg vi åter igen valar och vi unnade oss thaimat till lunch.Trevlig att se något nytt och att äta kyckling.
Jag och Jenny är fortfarande sams och eninga om det mesta. Det enda som orsakar heta diskussioner är ämnet "iglar" som jag kallar dom. Människor som reser ensamma och suger sig fast vid andra människor och suktar efter sällskap. Får man en gång en på sig kan det ibland vara svårt att bli av med. Jag är av åsikten att reser man själv-fine-då får man klara sig själv också. Jenny däremot tar gärna hand om dessa människor och sätter oss i situationer då jag mer känner mig som en reseledare än som en fri människa. SJÄLVKLART är det trevligt att träffa nya människor och vi är alltid i sällskap med andra, men just dessa människor som inte är självgående och ibland äldre än min egen far. Jag förstår inte vad hon får ut av det?
Nog om detta.
Igår frågade Nicklas om vi ville haka på till Brisbane i december och gå på U2 och Jay Z konsert. Han hade plats i bilen och två biljetter över. Eftersom vi har så mycket pengar över (not!) så var det inget snack om saken! SJÄLVKLART! Även Joe Labero kommer till stan om några veckor. Vår vän bartendern på hostelt ska kolla upp detta och eventuellt ta oss med.
Nu ska jag ta mig en joggingtur i eftermiddagsolen. Hoppas allt är bra med er där hemma!
/ Emmy
Idag har vi återigen legat på stranden och bättrat på brännan. Vi vaknade tidigt eftersom vi trots att det var lördag igår stannade hemma och kollade på Heja Björn, skönt.
Våra rumskompisar däremot, intog första vinglaset klockan 07.30 på morgonen igår och luktade sedan gamla alkoholister resten av dagen. Alkohol i all ära, men under inga omständigtheter på dagtid! Vi försöker varje dag att leda in dom på rätt spår både vad det gäller hygien, alkoholkonsumtion, droger, stölder samt hyffs och fason -lönlöst. Jenny hade igår lektion i att tvätta händerna efter toalettbesök, men dom finner ingen anledning till att genomföra denna "onödiga" ritual. Okej. Vi är inga morsor så visst.
I förrgår tog vi oss en tur till Coolangatta, ett litet ställe en dryg timme härifrån. Uppe från en utkiksplats såg vi åter igen valar och vi unnade oss thaimat till lunch.Trevlig att se något nytt och att äta kyckling.
Jag och Jenny är fortfarande sams och eninga om det mesta. Det enda som orsakar heta diskussioner är ämnet "iglar" som jag kallar dom. Människor som reser ensamma och suger sig fast vid andra människor och suktar efter sällskap. Får man en gång en på sig kan det ibland vara svårt att bli av med. Jag är av åsikten att reser man själv-fine-då får man klara sig själv också. Jenny däremot tar gärna hand om dessa människor och sätter oss i situationer då jag mer känner mig som en reseledare än som en fri människa. SJÄLVKLART är det trevligt att träffa nya människor och vi är alltid i sällskap med andra, men just dessa människor som inte är självgående och ibland äldre än min egen far. Jag förstår inte vad hon får ut av det?
Nog om detta.
Igår frågade Nicklas om vi ville haka på till Brisbane i december och gå på U2 och Jay Z konsert. Han hade plats i bilen och två biljetter över. Eftersom vi har så mycket pengar över (not!) så var det inget snack om saken! SJÄLVKLART! Även Joe Labero kommer till stan om några veckor. Vår vän bartendern på hostelt ska kolla upp detta och eventuellt ta oss med.
Nu ska jag ta mig en joggingtur i eftermiddagsolen. Hoppas allt är bra med er där hemma!
/ Emmy
3 nov. 2010
Örincident på nattklubb- igen
Det är inte alltid så lätt att uppdatera bloggen. De sista dygnen har vi mest fyllt med strandhäng, promenader och umgänge med rumskamraterna. Det blir lite tråkigt att läsa om det samma i varje inlägg, så vi lämnar det oskrivet.
Angående vår jobbsituation ligger vi lite lågt ett tag till. Några CVn är utlämnade och vi avvaktar i lugnan ro. Jag gillar dessa lata dagar medans Emmy vill aktivera sig VARJE dag. Vad hände med semester?
Igår var vi ut på vårt nya favoritställe Vanity. Eftersom ljudnivån är extremt hög där inne skulle vi i vanlig ordning stoppa in ett stycke papper i öronen. Emmy tipsade om att blöta papperet lite och på så vis få ett lite mer kompakt skydd. Jag blötte den lilla tussen, stoppade in den i örat och vips så åkte den in så långt att jag inte fick ut den igen. Tussen satt fast i örat och någon pincett fanns inte att tillgå någonstans. Hela damtoaletten engagerades i detta och tillslut fick Emmy ut tussen med hjälp av en hårnål böjd ut och in. Denna incident kan kopplas ihop med en liknande händelse på Gutekällaren i Visby 2007. Haha.
Emmy får gitarrlektioner av Jere (den finska killen) och hela rummet tvingas höra introt till Wonderall allt för många gåner. Puh.
Tyvärr lämnar fransmannen hostlet imorgon- orörd.
På återseende!
/Jenny
Angående vår jobbsituation ligger vi lite lågt ett tag till. Några CVn är utlämnade och vi avvaktar i lugnan ro. Jag gillar dessa lata dagar medans Emmy vill aktivera sig VARJE dag. Vad hände med semester?
Igår var vi ut på vårt nya favoritställe Vanity. Eftersom ljudnivån är extremt hög där inne skulle vi i vanlig ordning stoppa in ett stycke papper i öronen. Emmy tipsade om att blöta papperet lite och på så vis få ett lite mer kompakt skydd. Jag blötte den lilla tussen, stoppade in den i örat och vips så åkte den in så långt att jag inte fick ut den igen. Tussen satt fast i örat och någon pincett fanns inte att tillgå någonstans. Hela damtoaletten engagerades i detta och tillslut fick Emmy ut tussen med hjälp av en hårnål böjd ut och in. Denna incident kan kopplas ihop med en liknande händelse på Gutekällaren i Visby 2007. Haha.
Emmy får gitarrlektioner av Jere (den finska killen) och hela rummet tvingas höra introt till Wonderall allt för många gåner. Puh.
Tyvärr lämnar fransmannen hostlet imorgon- orörd.
På återseende!
/Jenny
2 nov. 2010
Ur bildarkivet
 |
| Jenny på stranden med fransmannen skymtandes i bakgrunden. |
 |
| Kvällshäng på hostlet med våra rumskamrater. |
 |
| Emmy på stranden idag. |
28 okt. 2010
Kött i alla dess former
Igår var jag och Jenny ut, alldeles alena. Vårt grabbgäng i rummet hade raggat upp småbrudar från Nya Zeeland som de skulle mysa på stranden med, haha. Vi tackade vänligt men bestämt nej till att följa med. Istället hängde vi med hostlets vaktmästare och alltiallo. Trevlig karl från Kanada i senare trettioårs åldern. Efter våra ca tio dagar här på hostlet känner vi mer eller mindre hela personalstyrkan. Hoppas det kan ge oss någon form av förmån vid framtida rumsbetalning..
När vi kom hem i natt vid 2 tiden hade de tre paren kommit hem från stranden och var i gång med andra aktiviteter. Osmakligt och olämpligt i ett 20-mannarum.. Det kan ni ge er på att de ska få höra snart när de kommer hem från jobbet!
Igår var jag och Jenny på utflykt till Harbour Town, ett stort område med outlet affärer. Vi sökte jobb och varvade med shopping. UNDERBART med tre nya plagg, resans första köp.
Uuunderbart!
Imorse vaknade jag vid 7 tiden, trots öronproppar och sovmask. De tre paren var uppe och grabbarna skulle till jobbet. Vår vän Jerry underhöll sig med att slänga in apelsiner i takfläkten och tjejerna fnissade? Var finns respekten för de sovande?
Somnade om och vaknade sen tre timmar senare av ett sms från Jenny:
"Kött i sängen bredvid mig"
Sant så sant. En glödhet brunbränd fransman. Visserligen i hatt, men ändå. Tänk att få vakna till det varje morgon som min syster sa.. wo.
Appropå kött så har jag idag inhandlat köttfärs, kött. Riktigt kött. Min kropp suktar efter kött efter en månad med couscous och pasta.. Mm!
Intog sen playan, jag låg inne bland palmblad och bråte i skuggan, och Jenny ute på stranden. Sen började det regna, så vi begav oss hemåt för en kaffetår i vanlig ordning.
Idag har vi rest i exakt en månad. Det har gått så fort. Linnet undrade här om dagen om jag saknade något hemifrån. Det enda jag kunde komma på var min spikmatta. (Bortsett från vänner och familj såklart) Så än har ingen hemlängtan smugit sig på..
/Emmy
När vi kom hem i natt vid 2 tiden hade de tre paren kommit hem från stranden och var i gång med andra aktiviteter. Osmakligt och olämpligt i ett 20-mannarum.. Det kan ni ge er på att de ska få höra snart när de kommer hem från jobbet!
Igår var jag och Jenny på utflykt till Harbour Town, ett stort område med outlet affärer. Vi sökte jobb och varvade med shopping. UNDERBART med tre nya plagg, resans första köp.
Uuunderbart!
Imorse vaknade jag vid 7 tiden, trots öronproppar och sovmask. De tre paren var uppe och grabbarna skulle till jobbet. Vår vän Jerry underhöll sig med att slänga in apelsiner i takfläkten och tjejerna fnissade? Var finns respekten för de sovande?
Somnade om och vaknade sen tre timmar senare av ett sms från Jenny:
"Kött i sängen bredvid mig"
Sant så sant. En glödhet brunbränd fransman. Visserligen i hatt, men ändå. Tänk att få vakna till det varje morgon som min syster sa.. wo.
Appropå kött så har jag idag inhandlat köttfärs, kött. Riktigt kött. Min kropp suktar efter kött efter en månad med couscous och pasta.. Mm!
Intog sen playan, jag låg inne bland palmblad och bråte i skuggan, och Jenny ute på stranden. Sen började det regna, så vi begav oss hemåt för en kaffetår i vanlig ordning.
Idag har vi rest i exakt en månad. Det har gått så fort. Linnet undrade här om dagen om jag saknade något hemifrån. Det enda jag kunde komma på var min spikmatta. (Bortsett från vänner och familj såklart) Så än har ingen hemlängtan smugit sig på..
/Emmy
25 okt. 2010
Lort
Sitter nere på vår "innergård" och fick precis reda på att en av våra rumskamrater inte har tvättat sina kallingar på TOLV dagar? Vad är det? Jag åt mat och kräktes nästan. Ush.
Vi har för övrig köpt internet för 30 dagar idag. Nu kommer vi vara tillgängliga på skype jämt, och uppdatera bloggen regelbundet. Som en riktig blogg.
Jag har skaffat nytt Australiensisk nummer: +61431092197.
/Jenny
24 okt. 2010
Rum 25- en enda stor skandal
(Efter att jag nu råkat radera allt jag skrivit 2 ggr gör jag nu ett sista försök)
Emmy är just nu på någon typ av dejt så jag passar på att skriva lite här.
Igår åkte Per efter mycket om och men vidare till Sydney. Tanken var att han skulle åka i torsdags kväll kl 20.50. Men, eftersom han sett fel på tiden så missade han bussen med ca 30 min. Det slutade med att han fick stanna här en natt till (i ett annat rum) och sedan ta bussen kl 07.00 igår istället, Det känns tråkigt att Per har åkt, det är ett stort tomrum i gruppen. VI saknar sig Per.
Som tur är bor vi kvar i vårt 20-bädds rum där vi fått en skön gemenskap, som en liten familj. Idag har familjen legat på stranden tillsammans. Vissa familjemedlemmar har ibland en förmåga att spåra ur. Inatt när vi kom hem hittade vi en sovandes på golvet och en annan var spårlöst försvunnen. Vi hittade honom senare i en annan säng, avdeckad med alla kläder på. De har lite svårt att begränsa sig när det kommer till alkoholen. Igår ringde en av dem hem till sin mor och ville ha pengar;
-"All theese flashpackers are sitting here drinking beer, and I´m drinking goon (=äckligt billigt vin) in a beerbottle, cause you're not allowed to drink goon here..." Haha, usligt.
Just nu sitter alla pojkar och lyssnar med stora öron på när strippan berättar om sitt jobb och allt vad det innebär. Samtidigt checkade ett äldre kinesiskt par i 50- års åldern in i vårt rum. Intressant. De har redan hunnit klaga på både sängarna och på alla grejjer som ligger överallt. Vad förväntar man sig om man bokar in sig i det största rummet på ett hostel? Malplaeerade.
I torsdags var jag och Per iväg på skydiving i Byron Bay. Vi valde det högsta hoppet med ett fritt fall på 60 sekunder, innan skärmen fälldes ut. Den totala höjden var 14 000 feet, ca 5 km upp. Jag måste nog tacka Per för att det faktiskt blev av eftersom det är han som dragit igång hela grejen. Känslan av att slungas ut från ett plan högt ovanför molnen är obeskrivlig och måste nog upplevas. Det var det bästa jag gjort någonsin och jag skulle gärna göra om det!(om det inte vore för den hutlösa summan pengar som det faktiskt kostade...) Det finns mycket man kan göra här i Australien. Jag och Per har nu gjort av med cirka sisådär 7000 kr på diverse utflykter, vilket kan tyckas lite saftigt. Nästa utflykt blir Shark cage men det finns bara nere i södra Australien så vi suger lite på den karamellen. Smakar det så kostar det.
Under tiden jag och Per hoppade fallskärm hade Emmy en aktivitetsdag med Nicklas. De spelade tennis, surfade och lagade mat. Surflektion nr 1.
I helgen är det något slags stort race här i staden, en biltävling. Det sägs vara största helgen på hela året och tävlingen drar hit massa folk från hela landet. Gatorna har varit fyllde med folk dag som natt.
En ständigt återkommande fråga vi får är hur det går att resa två systrar och följdfrågan vem som är äldst. Omkring 99 % av de som gissar tror att Emmy är äldst, vilket gör mig lika glad varje gång. Ja, det kan hända att Emmy faktisk är mer ansvarig ibland. Inte alltid, men ibland..
Fler kommentarer önskas på bloggen, vi uppskattar det såå mycket.
/Jenny
Emmy är just nu på någon typ av dejt så jag passar på att skriva lite här.
Igår åkte Per efter mycket om och men vidare till Sydney. Tanken var att han skulle åka i torsdags kväll kl 20.50. Men, eftersom han sett fel på tiden så missade han bussen med ca 30 min. Det slutade med att han fick stanna här en natt till (i ett annat rum) och sedan ta bussen kl 07.00 igår istället, Det känns tråkigt att Per har åkt, det är ett stort tomrum i gruppen. VI saknar sig Per.
Som tur är bor vi kvar i vårt 20-bädds rum där vi fått en skön gemenskap, som en liten familj. Idag har familjen legat på stranden tillsammans. Vissa familjemedlemmar har ibland en förmåga att spåra ur. Inatt när vi kom hem hittade vi en sovandes på golvet och en annan var spårlöst försvunnen. Vi hittade honom senare i en annan säng, avdeckad med alla kläder på. De har lite svårt att begränsa sig när det kommer till alkoholen. Igår ringde en av dem hem till sin mor och ville ha pengar;
-"All theese flashpackers are sitting here drinking beer, and I´m drinking goon (=äckligt billigt vin) in a beerbottle, cause you're not allowed to drink goon here..." Haha, usligt.
Just nu sitter alla pojkar och lyssnar med stora öron på när strippan berättar om sitt jobb och allt vad det innebär. Samtidigt checkade ett äldre kinesiskt par i 50- års åldern in i vårt rum. Intressant. De har redan hunnit klaga på både sängarna och på alla grejjer som ligger överallt. Vad förväntar man sig om man bokar in sig i det största rummet på ett hostel? Malplaeerade.
I torsdags var jag och Per iväg på skydiving i Byron Bay. Vi valde det högsta hoppet med ett fritt fall på 60 sekunder, innan skärmen fälldes ut. Den totala höjden var 14 000 feet, ca 5 km upp. Jag måste nog tacka Per för att det faktiskt blev av eftersom det är han som dragit igång hela grejen. Känslan av att slungas ut från ett plan högt ovanför molnen är obeskrivlig och måste nog upplevas. Det var det bästa jag gjort någonsin och jag skulle gärna göra om det!(om det inte vore för den hutlösa summan pengar som det faktiskt kostade...) Det finns mycket man kan göra här i Australien. Jag och Per har nu gjort av med cirka sisådär 7000 kr på diverse utflykter, vilket kan tyckas lite saftigt. Nästa utflykt blir Shark cage men det finns bara nere i södra Australien så vi suger lite på den karamellen. Smakar det så kostar det.
Under tiden jag och Per hoppade fallskärm hade Emmy en aktivitetsdag med Nicklas. De spelade tennis, surfade och lagade mat. Surflektion nr 1.
I helgen är det något slags stort race här i staden, en biltävling. Det sägs vara största helgen på hela året och tävlingen drar hit massa folk från hela landet. Gatorna har varit fyllde med folk dag som natt.
En ständigt återkommande fråga vi får är hur det går att resa två systrar och följdfrågan vem som är äldst. Omkring 99 % av de som gissar tror att Emmy är äldst, vilket gör mig lika glad varje gång. Ja, det kan hända att Emmy faktisk är mer ansvarig ibland. Inte alltid, men ibland..
Fler kommentarer önskas på bloggen, vi uppskattar det såå mycket.
/Jenny
19 okt. 2010
Pulverkaffe och chockladkakor
Vi har det väldigt bra ihop, och det är ett sjukt rymligt rum. Vi spelar frisbee, fotboll,och sällskapsspel där inne. På kvällarna smygdricker vi goon ur kaffemuggar.. Glas? Nej!
På ett sätt föredrar vi hostellivet framför en ev lägenhet som vi pratat om, eftersom man träffar så mycket folk. Vi får se var det slutar.
Igår tog vår vän Nicklas, som bor här, med oss på en rundtur här i stan med sin bil. Skönt att få lite vetskap om hur stan är upplagd. Var även med till hans jobb, skola och lägenhet. Han bodde 30 m från havet med tennisbana, uppvärmd pool, och grym balkong med tillhörande utsikt. Flott!! Imorgon hoppas vi på lite tennis där!
Igår kom det även dalmasar till hostlet. En mening räckte, och vi kunde säkert konstatera att det var dalfolk. Mycket riktigt, ett gäng glada grabbar från Falun. Vi firade med gemensam dalautgång! På utestället träffade vi sen på Joel, oväntat men trevligt.
Annars fördriver vi dagarna med att hänga på stranden, gå strandpromenader, hänga på vårt hostel, och bara slappa.. Stranden är lååång och fin och vi delar den med ett otal måsar. En valde här om dagen att bajsa på Per! Haha!
Igår kom även de sista breven vi väntat på. Nu är allt pappersarbete klart! Bankkonton, kreditkort, skattenummer, och australiensiska telefonnummer, aktiverat, igång, klart! Skönt!
Nu ska vi ut på en promenad längs med ån tänkte vi, kolla in hamnen och omgivningen.
Det är så fint överallt, och rent!!
Klem!
17 okt. 2010
14 okt. 2010
Portad fran bargatan
Nu har vi avklarat ännu en utflykt- Fraser Island, världens största sandö. Eftersom jag avklarat campingbiten på Fraser för tre år sedan valde vi denna gång att ta en dagstur. I en buss med ca 30 pers guppade vi runt på sandvägar och annan terräng. Vi hade en aning otur med vädret så vi såg varken hajar, valar eller dingos... som vi hoppats på.
Hervey Bay som utflykten utgick ifrån var en helt död stad. Alla affärer/restauranger/internetcafen stängde kl 19 och då fanns det plötsligt inte en enda levande själ ute på gatorna. Aningen ångestladdat.
Efter Hervey drog vi vidare till Brisbane. Det var skönt att komma till en storstad efter att ha spenderat 2 nätter i den döda staden. På plats på Bunk backpackers hostel (som tydligen är the place to be här i stan) korkade vi upp vinet och festade till. På rummet blev vi kända med en britt och en korean som vi generöst bjöd på vårt lådvin. (goon!) Vi siktade in oss på en bar vid namn Ric´s som skulle vara ett skönt häng, men hamnade sen på grannbaren som var en Irlänsk karaokepub. Jodå, vi bestämde oss för att delta med en gammal gobit- Creedence med Have you ever seen the rain (... ) När det äntligen var vår tur var Per plötsligt borta?
- Plats på scenen för Per, Jenny & Emmyyyyyyyyyy!
Jag och Emmy intog scenen en aning frågande över Pers frånvaro. Från scenen kunde vi sedan se Per stå utanför ingången och diskutera hetsigt med två vakter som såg aningen ursinninga ut. Det visade sig att Per hade gått ut med en öl och efter det blivit JAGAD (ordagrant) av en vakt längs med hela gatan. Tillslut hade han hällt ut sin öl på gatan framför vaktens fötter. Så, Per blev portad från ALLA uteställen på hela bargatan. Alla vakter på gatan hade tydligen kontakt med varandra via walki talkies (stavning?) Så i hopp om en pangkväll gick vi sedan besvikna hemåt. Tack Per.
Men händelserna slutar inte där. Mitt i natten när vi andra sussade som bäst blev Emmy akut kissnödig i sömnen. Med tron på att hon rusade in på toaletten i vårt mörklagda rum sprang hon istället ut i korridoren. PANG. Dörren slog igen och där stod hon utan varken nyckelkort eller toalett iklädd bara små spetstrosor och ett minimalt sovlinne. I panik sprang hon runt och letade efter en allmän toalett utan vidare resultat. Tillslut hittade hon en toalett på våningen under, utan lås på dörren. När hon sedan skulle in i rummet igen blev hon stående knackandes i 15 min, innan vår nyfunne vän ”Britten” slutligen hörde hennes desperata knackningar. ”What the fuck are u doing?!” Haha.
I Brisbane hyrde vi även cyklar och begav oss ut på en cykeltur längs med floden. Så, efter 2 dagar här känner jag mig ganska klar med den staden.
Nu är vi påväg till Surfers Paradise där vi ska möta upp NIcklas. Eventuellt kommer vi att stanna här ett tag och se över jobbmöjligheterna. Vi har alla dörrar öppna just nu.
Vill även i en parantes nämna att vi dagligen använder de orange beachbagsen vi fick av er brudar. De fungerar som en slags reservsäck där vi slänger i allt vi inte får plats med i ryggsäckarna. Dragkedjan har kollapsat, men så praktisk den är! (gräsligt ful)
Cheers mates!
13 okt. 2010
Bland spindlar, ormar och hunkar
Dagen efter seglingen var en stressig dag, vi hade som mål att boka diverse bussturer och boenden. Ett enda pusslande! Och internetet på vårt hostel fungerade såklart inte alls så fort vi var i behov av det. Matta. Därav dåligt blogguppdaterande. Ledsen för det.
När punkterna på dagens agenda sedan var utförda begav vi oss på en promenad längs med havet, och därefter slappade vi vid lagunen med lite frisbee.
På kvällen gav vi oss ner till hostelbaren med soft livemusik. Vi kände oss äntligen lite rena efter att ha unnat oss en snabbdusch efter tre dagar utan. (På grund av segling och allmän stress)
Per köpte en kanna öl och vi hamnade sen bredvid ett gäng trevliga grabbar från Melbourne, som bara blev fler och fler. Från att ha varit fyra pers växte denna grupp av hunkar till 24. Magiskt! Kvällen blev oförglömlig då detta tydligen var ett elitlag i australiensisk fotboll, på semster över helgen. En generös grupp som insisterade på att få bjuda på såval pizza, taxiresor, inträden, och mängder av olika drinkar. Med sig på resan hade de även sin personliga doktor, en 68-årig störtskön karl som följde dem överallt. Doktorn berättade lite för oss om grabbarna, om sporten, och om hur många miljoner dollar några av dem var värda.
Vi fick även möjlighet att följa med till deras hotel på lite förfest, och jag säger bara som lill-Erik i Bert; Oj oj oj-ojojoj. Lyx var bara förnamnet mina vänner!
Dagen efter checkade vi med pigga ögon och kroppar ut vid 09.30. Vår buss gick sedan på natten vid 12, så det blev ännu en dag vid lagunen följt av lite biljard och häng i baren med "vårt lag".. :)
Nästa destination var Agnes water, ett litet samhälle utan något att direkt göra. Resan tog tio timmar och vi sov som klubbade oxar hela resan. Väl framme var vi därför pigga och utvilade.
Incheckade och klara (i gårdagens partyklädsel) tog vi oss en guidad sightseeingtur runt området som var väldigt vackert och gemytligt. Få invånare och inga lås på dörrarna, här lämandes allt utan uppsyn och så var även reglerna på vårt hostel.
Efter det avnjöt vi en lunch i solen då Pärlan plötslig utbrast:
"-VA I HEEEELVETEEE"
Det var en spindel. Stor som en hand. Ovanför Jennys huvud. Detta var vårt första spindelmöte här i australien och vi trodde först inte den var äkta, men den visade sig vara så äkta det bara går. Mäktigt!
Därefter fick vi mersmak på djurlivet och begav oss ut på vår egen cykelsafari med ELCYKLAR. Vi frågade efter ormar och kängurur och fick karta och hjälmar i våra händer! (Och upprepade varningar om att vara försiktiga med ormarna) Knappt hann jag få orning på fordonet och inse att jag cyklade på fel sida innan en stor varan höll på att springa in i hjulet. Därefter följde fyra timmars cykelfärd och buschwalk genom den australiensiska landsbygden. Vi såg en orm, kakaduor, wallabies, massvis av kängurur och diverse annat. Känguruna kom vi väldigt nära inpå då vi sussesivt smög oss på dem. Vilken naturupplevelse för oss skandinavier!!
Men värsta djurmötet blev ändå med en STOR galen hund. Vi hade precis passerat ormen då den kom springandes mot oss. Skällande och med dreglande mun och ilsken blick tog den sikte på mig och Per. Jenny som var i täten cyklade vidare medan jag och Per stannade. Panik. Per kom med lugnande ord:
"-Ta det lungt Emmy, ta det lugnt, ta det lugnt, ta det lugnt. Kolla den inte i ögonen!" Haha.
Efter några panikartade sekunder ropade en gammal gubbe vid en närliggande gård på den. Jag tackade Gud, lekte oberörd och cyklade vidare.
Det blev en lyckad och otroligt spännande tur. Rekomenderar varmt elcykel, mijövänligt och så smidigt det bara kan bli!
För den som undrar så går det utmärkt för oss att resa ihop, vi tycker och tänker lika om det mesta. Vi skrattar dagarna i ända och har det riktigt bra!
I nuläget är vår basföda couscous. Hostelköken är för fulla av backpackers att det inte finns utrymme att använda kastruller eller stekpannor. Därför kör vi på couscous då det finns färdigt kokvatten att tappa ur kran på alla hostel. Smidigt, enkelt och snabbt. Couscous kan sen varieras med sötsur sås, bönor, keso, avokado, currysås, eller varför inte sardiner i tomatsås och caesardressing som Per kör på. Han äter samma mat både till frukost, lunch och middag. Vad som helst egentligen, bara det inte behöver tillagas på något sätt!
Imorgon drar vi vidare till Hervey bay och Fraser Island.
Emmy
När punkterna på dagens agenda sedan var utförda begav vi oss på en promenad längs med havet, och därefter slappade vi vid lagunen med lite frisbee.
På kvällen gav vi oss ner till hostelbaren med soft livemusik. Vi kände oss äntligen lite rena efter att ha unnat oss en snabbdusch efter tre dagar utan. (På grund av segling och allmän stress)
Per köpte en kanna öl och vi hamnade sen bredvid ett gäng trevliga grabbar från Melbourne, som bara blev fler och fler. Från att ha varit fyra pers växte denna grupp av hunkar till 24. Magiskt! Kvällen blev oförglömlig då detta tydligen var ett elitlag i australiensisk fotboll, på semster över helgen. En generös grupp som insisterade på att få bjuda på såval pizza, taxiresor, inträden, och mängder av olika drinkar. Med sig på resan hade de även sin personliga doktor, en 68-årig störtskön karl som följde dem överallt. Doktorn berättade lite för oss om grabbarna, om sporten, och om hur många miljoner dollar några av dem var värda.
Vi fick även möjlighet att följa med till deras hotel på lite förfest, och jag säger bara som lill-Erik i Bert; Oj oj oj-ojojoj. Lyx var bara förnamnet mina vänner!
Dagen efter checkade vi med pigga ögon och kroppar ut vid 09.30. Vår buss gick sedan på natten vid 12, så det blev ännu en dag vid lagunen följt av lite biljard och häng i baren med "vårt lag".. :)
Nästa destination var Agnes water, ett litet samhälle utan något att direkt göra. Resan tog tio timmar och vi sov som klubbade oxar hela resan. Väl framme var vi därför pigga och utvilade.
Incheckade och klara (i gårdagens partyklädsel) tog vi oss en guidad sightseeingtur runt området som var väldigt vackert och gemytligt. Få invånare och inga lås på dörrarna, här lämandes allt utan uppsyn och så var även reglerna på vårt hostel.
Efter det avnjöt vi en lunch i solen då Pärlan plötslig utbrast:
"-VA I HEEEELVETEEE"
Det var en spindel. Stor som en hand. Ovanför Jennys huvud. Detta var vårt första spindelmöte här i australien och vi trodde först inte den var äkta, men den visade sig vara så äkta det bara går. Mäktigt!
Därefter fick vi mersmak på djurlivet och begav oss ut på vår egen cykelsafari med ELCYKLAR. Vi frågade efter ormar och kängurur och fick karta och hjälmar i våra händer! (Och upprepade varningar om att vara försiktiga med ormarna) Knappt hann jag få orning på fordonet och inse att jag cyklade på fel sida innan en stor varan höll på att springa in i hjulet. Därefter följde fyra timmars cykelfärd och buschwalk genom den australiensiska landsbygden. Vi såg en orm, kakaduor, wallabies, massvis av kängurur och diverse annat. Känguruna kom vi väldigt nära inpå då vi sussesivt smög oss på dem. Vilken naturupplevelse för oss skandinavier!!
Men värsta djurmötet blev ändå med en STOR galen hund. Vi hade precis passerat ormen då den kom springandes mot oss. Skällande och med dreglande mun och ilsken blick tog den sikte på mig och Per. Jenny som var i täten cyklade vidare medan jag och Per stannade. Panik. Per kom med lugnande ord:
"-Ta det lungt Emmy, ta det lugnt, ta det lugnt, ta det lugnt. Kolla den inte i ögonen!" Haha.
Efter några panikartade sekunder ropade en gammal gubbe vid en närliggande gård på den. Jag tackade Gud, lekte oberörd och cyklade vidare.
Det blev en lyckad och otroligt spännande tur. Rekomenderar varmt elcykel, mijövänligt och så smidigt det bara kan bli!
För den som undrar så går det utmärkt för oss att resa ihop, vi tycker och tänker lika om det mesta. Vi skrattar dagarna i ända och har det riktigt bra!
I nuläget är vår basföda couscous. Hostelköken är för fulla av backpackers att det inte finns utrymme att använda kastruller eller stekpannor. Därför kör vi på couscous då det finns färdigt kokvatten att tappa ur kran på alla hostel. Smidigt, enkelt och snabbt. Couscous kan sen varieras med sötsur sås, bönor, keso, avokado, currysås, eller varför inte sardiner i tomatsås och caesardressing som Per kör på. Han äter samma mat både till frukost, lunch och middag. Vad som helst egentligen, bara det inte behöver tillagas på något sätt!
Imorgon drar vi vidare till Hervey bay och Fraser Island.
Emmy
7 okt. 2010
Titel: livsnjutare.
Hi mates!
Nu har vi varit daliga pa bloggandet, vi vet. Det ligger over oss som en slags stress hela tiden, sa vi ar val medvetna om det.
De senaste 2 dygnen har vi befunnit oss ute pa segling i Whitsundays ogrupp. Vi var 11 personer som seglade tillsammans och alla fick lov att delta i seglingen. Eftersom koket och det genemsamma sovrummet satt ihop blev det en stark genemskap pa baten. Toaletten och duschen hade ett fonster i taket sa dar hade man inget att dolja inte. "Jag kanner mig som en tredjeklass resenar pa Titanic" citerat Per.
Ikladd "stinger-suit" ingick det snorkling med skolpaddor och stingrockor (som Steve Irwing dog av...) Emmy var livradd och fick hajpanik sa fort det blev for djupt vatten. Crewet pa var bat var valdig omtanksamma och tog val hand om en skrackslagen Emmy efter snorklingen.
Vi fick aven se Whiteheaven beach, som ar med i topp 10 av finaste stranderna i hela varlden. (bilder kommer...) Efter att vi trottnat pa all fotografering av stranden gick vi istallet pa ormjakt. Vi hittade en halv dod orm, bingo!
I samband med denna segling (som var helt fantastisk) fick man lagga till en liten slant om man ville dyka. Jag och Per nappade direkt efter vara forra dyk. Men, det kom att visa sig att detta dyket spelade i en helt annan division. En kaxig instruktor som fran forsta minuten av nagon anledning ogillade Per, 1 meters sikt nere i vattnet och starka strommar. Jag fokuserade mig mest pa att overleva detta trauma medans Per som kunde slappna av lite mer forsokte leta efter fiskar och koraller, utan reslutat. Jag hade en EXTREMT dryg fransman fran var bat framfor mig som var totalt vardelos pa dykning. Han var det enda jag sag under dessa 30 minuter som dyket varade i, kul. Kan tillagga att fransmannen bara tidigare dykt i Frankrike och var helnojd med dyket nar han 2 min efter alla andra nadde ytan...
Vi avnjot en god middag till solnedgangen och ett glas vin till det, livet.
Har nere ar alla "mates" med varandra. Det spelar ingen roll vad man har for kon, alder eller relation till varandra. Nar man handlar far man alltid fragan "Hi mate, how is it going?" och blir alltid lika paff over vad man ska svara. Ska man svara hur man mar och sedan fraga tillbaka med alla frammande manniskor som fragar detta? Detta diskuterade vi pa seglingen och det visade sig att ett bra svar pa detta ar att saga "No worries" och ingen fraga tillbaka? Ja, vi forsoker komma in i detta frammande snack.
Var nasta utflykt nu ar Fraser Island, antagligen pa Sondag. Dar kryllar det av hajar och man far inte bada. En kille fran seglingen hade varit dar i veckan och tagit kort ut over havet fran en utsiktsplats. Pa kortet var det 2 personer som badade och 3 meter bort sag man en 3 meter tigerhaj som de inte hade en aning om befann sig bredvid dem. Hjalp.Vi hor manga historier om hajar och de flesta har sett nagon slag farlig haj. Vi haller ogonen oppna men ar livradda!
Pa grund av vissa brister i koken som finns pa vara hostel har vi fatt lov att ga fran att ata pasta till couscous. Da slipper vi sjalva kokningen och kan bara enkelt tappa upp lite hett vatten och lata den svalla. Gardagens meny bestod av couscous, creme fraiche, kidneybonor och sweet chili sas, mmm...
Ikvall vantar en sista utgang har i Airlie med livemusik pa vart hostel.
Take care mates!
Nu har vi varit daliga pa bloggandet, vi vet. Det ligger over oss som en slags stress hela tiden, sa vi ar val medvetna om det.
De senaste 2 dygnen har vi befunnit oss ute pa segling i Whitsundays ogrupp. Vi var 11 personer som seglade tillsammans och alla fick lov att delta i seglingen. Eftersom koket och det genemsamma sovrummet satt ihop blev det en stark genemskap pa baten. Toaletten och duschen hade ett fonster i taket sa dar hade man inget att dolja inte. "Jag kanner mig som en tredjeklass resenar pa Titanic" citerat Per.
Ikladd "stinger-suit" ingick det snorkling med skolpaddor och stingrockor (som Steve Irwing dog av...) Emmy var livradd och fick hajpanik sa fort det blev for djupt vatten. Crewet pa var bat var valdig omtanksamma och tog val hand om en skrackslagen Emmy efter snorklingen.
Vi fick aven se Whiteheaven beach, som ar med i topp 10 av finaste stranderna i hela varlden. (bilder kommer...) Efter att vi trottnat pa all fotografering av stranden gick vi istallet pa ormjakt. Vi hittade en halv dod orm, bingo!
I samband med denna segling (som var helt fantastisk) fick man lagga till en liten slant om man ville dyka. Jag och Per nappade direkt efter vara forra dyk. Men, det kom att visa sig att detta dyket spelade i en helt annan division. En kaxig instruktor som fran forsta minuten av nagon anledning ogillade Per, 1 meters sikt nere i vattnet och starka strommar. Jag fokuserade mig mest pa att overleva detta trauma medans Per som kunde slappna av lite mer forsokte leta efter fiskar och koraller, utan reslutat. Jag hade en EXTREMT dryg fransman fran var bat framfor mig som var totalt vardelos pa dykning. Han var det enda jag sag under dessa 30 minuter som dyket varade i, kul. Kan tillagga att fransmannen bara tidigare dykt i Frankrike och var helnojd med dyket nar han 2 min efter alla andra nadde ytan...
Vi avnjot en god middag till solnedgangen och ett glas vin till det, livet.
Har nere ar alla "mates" med varandra. Det spelar ingen roll vad man har for kon, alder eller relation till varandra. Nar man handlar far man alltid fragan "Hi mate, how is it going?" och blir alltid lika paff over vad man ska svara. Ska man svara hur man mar och sedan fraga tillbaka med alla frammande manniskor som fragar detta? Detta diskuterade vi pa seglingen och det visade sig att ett bra svar pa detta ar att saga "No worries" och ingen fraga tillbaka? Ja, vi forsoker komma in i detta frammande snack.
Var nasta utflykt nu ar Fraser Island, antagligen pa Sondag. Dar kryllar det av hajar och man far inte bada. En kille fran seglingen hade varit dar i veckan och tagit kort ut over havet fran en utsiktsplats. Pa kortet var det 2 personer som badade och 3 meter bort sag man en 3 meter tigerhaj som de inte hade en aning om befann sig bredvid dem. Hjalp.Vi hor manga historier om hajar och de flesta har sett nagon slag farlig haj. Vi haller ogonen oppna men ar livradda!
Pa grund av vissa brister i koken som finns pa vara hostel har vi fatt lov att ga fran att ata pasta till couscous. Da slipper vi sjalva kokningen och kan bara enkelt tappa upp lite hett vatten och lata den svalla. Gardagens meny bestod av couscous, creme fraiche, kidneybonor och sweet chili sas, mmm...
Ikvall vantar en sista utgang har i Airlie med livemusik pa vart hostel.
Take care mates!
4 okt. 2010
Igar hade vi sista utekvallen har i staden, spenderades pa Woolshed- valdigt trevligt. Utcheckning fran vart hostel kl 9.30 i morse sa det blev inte manga timmars somn.
Ikvall ar det dags att ta plats pa nattbussen fran Cairns ner mot Airlie beach. (SOVA!!) Dar ska vi bo en natt innan det bar av pa seglingen. Vi ser fram emot en lugn och skon bussresa med film och snacks och forhoppningsvis massa somn.
Igar var jag och Per som sagt ute pa dyktur. Kvallen innan kande jag mig sjuk, med halsont och allmant svag. Det blev en tidig sanggang och en ipren till frukost dagen efter. Vi hade bokat en serios och pakostad utflykt, vilket kandes tryggt eftersom jag inte har dykt pa tre ar och kande mig lite ringrostig. Pa baten fanns minst 15 crew som var trevliga och proffessionella. Baten var jattefin och maten var mer an bra! Alla rekommenderades ta aksjuke-tabletter eftersom det var stormliknande vader vid avgang. Sa, eftersom alla andra tog, gjorde vi likadant. Det visade sig vara klokt eftersom det vagade vilt ute pa det oppna havet. Val ute pa revet sprack himlen upp och vi fick en heldag med sol och fantastisk dykning!
Nar vi anlande pa fastlandet igen var det sporegn och monsumvind aterigen...
Ikvall blir det restaurangbesok efter en vecka med pasta och tomatsas.
Dags att avsluta, nu stanger de har.
Bilder kommer, snart. Hall ut!
/Jenny
Ikvall ar det dags att ta plats pa nattbussen fran Cairns ner mot Airlie beach. (SOVA!!) Dar ska vi bo en natt innan det bar av pa seglingen. Vi ser fram emot en lugn och skon bussresa med film och snacks och forhoppningsvis massa somn.
Igar var jag och Per som sagt ute pa dyktur. Kvallen innan kande jag mig sjuk, med halsont och allmant svag. Det blev en tidig sanggang och en ipren till frukost dagen efter. Vi hade bokat en serios och pakostad utflykt, vilket kandes tryggt eftersom jag inte har dykt pa tre ar och kande mig lite ringrostig. Pa baten fanns minst 15 crew som var trevliga och proffessionella. Baten var jattefin och maten var mer an bra! Alla rekommenderades ta aksjuke-tabletter eftersom det var stormliknande vader vid avgang. Sa, eftersom alla andra tog, gjorde vi likadant. Det visade sig vara klokt eftersom det vagade vilt ute pa det oppna havet. Val ute pa revet sprack himlen upp och vi fick en heldag med sol och fantastisk dykning!
Nar vi anlande pa fastlandet igen var det sporegn och monsumvind aterigen...
Ikvall blir det restaurangbesok efter en vecka med pasta och tomatsas.
Dags att avsluta, nu stanger de har.
Bilder kommer, snart. Hall ut!
/Jenny
2 okt. 2010
Varning for pandemi
Idag var det uppgang 06.00 i vart rum. Per, Jenny och var kanadensiska roomie Beth skulle ut och dyka.
Jag sjalv passade ocksa pa att ga upp och ta del av frukosten vid sju. Tog sallskap med en aldre man i 50 ars aldern och tre utvecklingsstorda australiensare fran Brisbane. Antar att resten av hostlet tog sovmorgon denna sondag efter gardagens utekvall.
Efter det gick jag ut for att ta mig en langpromenad langst Cairns strandpromenad. Det har varit ihallande regn i tva dagar men solen visade sig antligen lite idag. Sa jag var inte sen med att kleta in mig i faktor 55 och fanga dagen. Tjugo meter fran hostelt kom en gubbe lopandes efter mig, aven han var i femtioarsaldern och undrade om jag vill folja med honom till Port Douglas, seriost? Har varlden drabbats av gubbsjuka eller vad ar grejen? Jag avstod vanligt och traskade vidare.
Havet far man inte bada i har uppe pga av maneter, och ett flertal skyltar varnar for krokodiler langs havet. Jag sag ingen.
I forrgar var vi ut pa ett stalle som hette Gilligans, vi tog folje med nagra tyskar fran vart hostel och hade en trevlig kvall!
Gardagen agnade vi at att styra upp kommande vecka, vi kopte busspass for 90 dagar ner till Sydney, en tvadagars whitsundaysegling, en tur till Fraiser Island, samt diverse boenden. Dessa harliga utgifter innebar att jag efter endast fem dagar i Australien nastan spenderat femsiffriga belopp. Det kostar att ligga pa topp som pappa brukar saga..
Jag hade tankt lagga upp lite bilder idag, men det ar forbjudet pa detta internetcafe dessvarre.
Sa nu ska jag forsoka fixa varsitt skattenummer till mig och Jenny ist, sa vi kan jobba sa smaning om.
Emmy.
Jag sjalv passade ocksa pa att ga upp och ta del av frukosten vid sju. Tog sallskap med en aldre man i 50 ars aldern och tre utvecklingsstorda australiensare fran Brisbane. Antar att resten av hostlet tog sovmorgon denna sondag efter gardagens utekvall.
Efter det gick jag ut for att ta mig en langpromenad langst Cairns strandpromenad. Det har varit ihallande regn i tva dagar men solen visade sig antligen lite idag. Sa jag var inte sen med att kleta in mig i faktor 55 och fanga dagen. Tjugo meter fran hostelt kom en gubbe lopandes efter mig, aven han var i femtioarsaldern och undrade om jag vill folja med honom till Port Douglas, seriost? Har varlden drabbats av gubbsjuka eller vad ar grejen? Jag avstod vanligt och traskade vidare.
Havet far man inte bada i har uppe pga av maneter, och ett flertal skyltar varnar for krokodiler langs havet. Jag sag ingen.
I forrgar var vi ut pa ett stalle som hette Gilligans, vi tog folje med nagra tyskar fran vart hostel och hade en trevlig kvall!
Gardagen agnade vi at att styra upp kommande vecka, vi kopte busspass for 90 dagar ner till Sydney, en tvadagars whitsundaysegling, en tur till Fraiser Island, samt diverse boenden. Dessa harliga utgifter innebar att jag efter endast fem dagar i Australien nastan spenderat femsiffriga belopp. Det kostar att ligga pa topp som pappa brukar saga..
Jag hade tankt lagga upp lite bilder idag, men det ar forbjudet pa detta internetcafe dessvarre.
Sa nu ska jag forsoka fixa varsitt skattenummer till mig och Jenny ist, sa vi kan jobba sa smaning om.
Emmy.
1 okt. 2010
Forsta utekvallen och regn
Nu har vi antligen anlant till vart mal. Varme, hetta och otroligt trevliga manniskor. Carins!
Detta efter att ha rest i over 42 timmar. Genom tidszoner, religioner och varldsdelar.
Fyra flygningar och sju flygmatsportioner senare kom vi alltsa antligen fram.
Vi bor pa ett trevligt litet hostel i ett rum med tva tarrsangar. Per anslot sig igar eftermiddag, detta efter att pickup-killen letat efter honom i 30 min vid flygplatsen och sedan akt ivag och lamnat honom, han var som dom forklarade nar han ringde "-on his own now".
Gardagens mal for mina tva dykcertifikatsinnehavande resvanner att boka in en dyktrip. En skon utgift pa 1820 sek. Men klart vart det, sa pa sondag bar det av ut till barriarrevet dar de ska genomfora tre dyk. Vad jag sjalv ska gora ar annu oklart.
Igar kvall blev det barbeque pa hostlet dar det erbjods kanguru- och krokodilkott pa menyn. Darefter festade vi loss pa billigt ladvin foljt av utgang. Det var en trevlig kvall och resulterade i att vi sov till klockan 14 idag (jetlagade). Men dar ska det tillaggas att vi forst gick upp vid 8.30 och tog del av hostlets frukost innan vi somande om igen, i dessa tider galler det att spara in pa varje krona.
Idag har det regnat hela dagen, skont med tanke pa hur vi slosat bort hela dagen pa somn. Efter att ha masat oss upp gick vi och handlade mat for resten av veckan. Tonfisk, sardiner i tomatsas och pasta utgjorde storsta delen av handeln.
Per slog idag alla rekord i matlaning da han gjorde en sas pa foljande ravaror:
sardiner i tomatsas
rodbetor
majs
inlags gurka
solroskarnor
grona artor
graddfil
En harligt rosavit rora som han avnjot med pasta. Bildbevis kommer.
Lite kansligt med all kritik kring detta for Per, sa det ska tillaggas att det faktiskt var gott.
Nu ska vi ta oss en drink pa hostlet och gora oss redo for annu en utekvall pa byn.
Manga undrar over var bloggdesign, och jag sjalv kan tyvarr inget at saken gora eftersom jag inte ens visste hur man loggade in.
Bloggen ligger i systers hander, och sa aven den fula designen.
/Blogg-Emmy
Detta efter att ha rest i over 42 timmar. Genom tidszoner, religioner och varldsdelar.
Fyra flygningar och sju flygmatsportioner senare kom vi alltsa antligen fram.
Vi bor pa ett trevligt litet hostel i ett rum med tva tarrsangar. Per anslot sig igar eftermiddag, detta efter att pickup-killen letat efter honom i 30 min vid flygplatsen och sedan akt ivag och lamnat honom, han var som dom forklarade nar han ringde "-on his own now".
Gardagens mal for mina tva dykcertifikatsinnehavande resvanner att boka in en dyktrip. En skon utgift pa 1820 sek. Men klart vart det, sa pa sondag bar det av ut till barriarrevet dar de ska genomfora tre dyk. Vad jag sjalv ska gora ar annu oklart.
Igar kvall blev det barbeque pa hostlet dar det erbjods kanguru- och krokodilkott pa menyn. Darefter festade vi loss pa billigt ladvin foljt av utgang. Det var en trevlig kvall och resulterade i att vi sov till klockan 14 idag (jetlagade). Men dar ska det tillaggas att vi forst gick upp vid 8.30 och tog del av hostlets frukost innan vi somande om igen, i dessa tider galler det att spara in pa varje krona.
Idag har det regnat hela dagen, skont med tanke pa hur vi slosat bort hela dagen pa somn. Efter att ha masat oss upp gick vi och handlade mat for resten av veckan. Tonfisk, sardiner i tomatsas och pasta utgjorde storsta delen av handeln.
Per slog idag alla rekord i matlaning da han gjorde en sas pa foljande ravaror:
sardiner i tomatsas
rodbetor
majs
inlags gurka
solroskarnor
grona artor
graddfil
En harligt rosavit rora som han avnjot med pasta. Bildbevis kommer.
Lite kansligt med all kritik kring detta for Per, sa det ska tillaggas att det faktiskt var gott.
Nu ska vi ta oss en drink pa hostlet och gora oss redo for annu en utekvall pa byn.
Manga undrar over var bloggdesign, och jag sjalv kan tyvarr inget at saken gora eftersom jag inte ens visste hur man loggade in.
Bloggen ligger i systers hander, och sa aven den fula designen.
/Blogg-Emmy
28 sep. 2010
Värmechock och första anhalt.
Efter ett tårfyllt farväl har vi nu anlänt till Qatar- ett aningen okänt land för de flesta av oss.
Flygplatsen är minst sagt mansdominerad och de få kvinnor som syns till är täckta från topp till tå. Emmy som bär en tunn smått genomskinlig t-shirt känner sig utmanande. Männen går i långa vita nattskjortor och bär stora turbaner på sina huvuden. Synen för tankarna något till Aladin. Alla är väldigt vänliga och vill verkligen hjälpa till.
Flygresan var fantastisk! Bästa servicen någonsin och god mat. (förutom tanken på att allt kött var halalslaktat) Den unga besättningen var ögongodis (Kanske kommer vi hem med varsin shejk?) som vi mättatde oss på i tillägg till maten och allt snacks; chokladbollar, marabouchoklad, kex, äppelpaj och frukt som det bjöds på. Film-, musik-, spel- och serieutbudet på planet var enormt. Emmy såg på orm- och hajdokumentärer, mendan jag själv roade mig med amerikanska komediserier.
Vi hann inte mer än slå oss ner på planet idag innan en äldre okänd man satte sig på andra sidan gången och framfusigt hälsade med handskak och presentation. Mannen, som var strax över sextio trodde sig sen veta allt om oss. Tex att det skiljer tre år mellan oss, att vår mor jobbar inom vården, och att vi har en bror. Synsk?
Mannen tog kort, ville ha mejladresser, pratade konstant och erbjöd sin hand när Emmy var flygrädd. Hon avböjde vänligt men bestämt. I turbulensen innan landning när Emmy satt stel som en pinne, likblek med blicken ner i golvet, kläckte han högt ur sig;
"-Vad tycker ni om mina jeans?"
Tystnad. Chock.
"-Jaa .. . hm, ömn, fina!"
Därefter följde en utläggning om´jeansens historia från Bangladesh. Hur han fick dem specialsydda på HM-lagret osv. VEM BRYR SIG?
Nu sitter vi och inväntar vårt plan som vi ska gå på om sju(!) timmar. Vi äter, surfar och läser.
Qatar är intressant och vi ser det som ett studiebesök i arabvärlden.
Bloggen är just nu prickig och rosa, detta ska vi ändra på i mån av tid.
På återseende!
Jenny
Flygplatsen är minst sagt mansdominerad och de få kvinnor som syns till är täckta från topp till tå. Emmy som bär en tunn smått genomskinlig t-shirt känner sig utmanande. Männen går i långa vita nattskjortor och bär stora turbaner på sina huvuden. Synen för tankarna något till Aladin. Alla är väldigt vänliga och vill verkligen hjälpa till.
Flygresan var fantastisk! Bästa servicen någonsin och god mat. (förutom tanken på att allt kött var halalslaktat) Den unga besättningen var ögongodis (Kanske kommer vi hem med varsin shejk?) som vi mättatde oss på i tillägg till maten och allt snacks; chokladbollar, marabouchoklad, kex, äppelpaj och frukt som det bjöds på. Film-, musik-, spel- och serieutbudet på planet var enormt. Emmy såg på orm- och hajdokumentärer, mendan jag själv roade mig med amerikanska komediserier.
Vi hann inte mer än slå oss ner på planet idag innan en äldre okänd man satte sig på andra sidan gången och framfusigt hälsade med handskak och presentation. Mannen, som var strax över sextio trodde sig sen veta allt om oss. Tex att det skiljer tre år mellan oss, att vår mor jobbar inom vården, och att vi har en bror. Synsk?
Mannen tog kort, ville ha mejladresser, pratade konstant och erbjöd sin hand när Emmy var flygrädd. Hon avböjde vänligt men bestämt. I turbulensen innan landning när Emmy satt stel som en pinne, likblek med blicken ner i golvet, kläckte han högt ur sig;
"-Vad tycker ni om mina jeans?"
Tystnad. Chock.
"-Jaa .. . hm, ömn, fina!"
Därefter följde en utläggning om´jeansens historia från Bangladesh. Hur han fick dem specialsydda på HM-lagret osv. VEM BRYR SIG?
Nu sitter vi och inväntar vårt plan som vi ska gå på om sju(!) timmar. Vi äter, surfar och läser.
Qatar är intressant och vi ser det som ett studiebesök i arabvärlden.
Bloggen är just nu prickig och rosa, detta ska vi ändra på i mån av tid.
På återseende!
Jenny
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)